Nu är jag på gång igen med bloggandet. Ibland räcker tiden bara inte till för allt man vill göra. Uppdrag och privatliv måste ibland få ta mer tid än normalt.
En del har hänt sen sist. Alliansregeringen har lämnat årets statsbudget till riksdgen. En budget med många angelägna reformer. Finanskrisen i USA har skapat - och skapar fortfarande - stor oro runtom i världen inkl i Sverige. Medias rapportering måste vara en balansgång mellan att informera utan att skapa onödig oro. Tyvärr tar behovet av smaskiska rubriker och löpsedlar ibland över, vilket gör småsparare mer oroliga än nödvändigt.
FRA-frågan tycks gå mot en lösning. Folkpartiets arbetsgrupp har gjort ett gediget arbete och fått övriga Allianspartier med sig. Jag är inte så naiv att jag vill påstå att debatten är över. Men till skillnad från tidigare så går det att försvara förslaget ur integritetssynpunkt. Det är viktigt för mig.
Oppositionen klagar förstås. Både på budgeten och på FRA-lösningen. Och på allting annat med för den delen. Socialdemokraterna Tomas B och Tomas Ö går väl till historien som de mesta gnällspikarna under denna mandatperiod.
I Linköping har socialdemokraterna intagit attityden av "bara vi fått styra så ..." Men socialdemokraterna har ju fått styra i många år.Vad har egentligen hänt under deras senaste 12 år vid makten i kommunen? Mats Johansson skriver på sin blogg att Linköping är en kluven stad och att klyftorna ökat under de senaste två åren. Jag som varit med ganska länge i Linköpingspolitiken känner igen sossarnas nyvakna intresse för Skäggetorp när de är i opposition. När de förlorar majoriteten beror de oftast på att de tappar röster i ett av sina starkaste områden, nämligen Skäggetorp. Då blir det fart på dem. Rösterna måste vinnas tillbaka. Hur länge intresset varar beror helt på när väljarna återvänder. Så var det under mandatperioden 1991-94. Så återvanns makten i valet 1994. Och inte har klyftorna minskat sedan dess, snarare tvärtom. Under åren 1994-2006 har socialdemokraterna styrt såväl landet som Linköping. Integrationspolitiken är - tillsammans med psykiatrin - ett av de mest misskötta politikområdena under de senaste s-regeringarna inkl deras kommun- och landstingspolitik. Men nu passar det Mats Johansson att dela ut s-tidning i Skäggetorp.
Jag kan lugna Mats Johansson. Både Dina och andra väljare i Linköping kan successivt se en positiv utveckling tack vare Alliansens politik lokalt och nationellt. Framförallt ökar möjligheten till arbete och egen försörjning. Men många års felaktig politik på integrationsområdet rättas inte till på två år. Projekt har startat som utvecklar den sociala ekonomin och därmed ger möjlighet till egenförsörjning genom arbete, Nygårdsprojektet som börjar ge resultat bl a i skolan, uppsökande verksamhet för att erbjuda föräldrastöd via familjecentralen och mycket annat kommer att minska klyftorna mellan Skäggetorpsborna och befolkningen i andra delar av kommunen. Undan för undan kommer arbete i gång i fler stadsdelar, där behoven är likartade. Det finns en antagen plan för detta arbete i kommunen, vilket Mats Johansson väl känner till.
Det finns ingenting som stärker människors självkänsla och ökar den enskildes delaktighet i samhället så som att kunna försörja sig och sin familj. Detta tillsammans med stöd i skolan för de elever som behöver, är grunden för en lyckosam integrationspolitik. Syftet med Folkpartiets och övriga Allianspartiers arbete är att stärka den enskilda individen och därigenom minska klyftorna i Linköping. Vilket syfte har Mats Johansson - mer än att värva röster till socialdemokratiska partiet vid valet 2010?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar