ÖstgötaCorrespondenten har idag en intervju med Centerns kommunalråd Muharrem Demirok angående den i Linköping alltmer utbredda kameraövervakningen. Skolor, bensinmackar och nu kollektivtrafikens bussar och LHC:s högriskmatcher. Ända sedan senare delen av 90-talet har kommunstyrelsen haft ansökningar på sitt bord mer eller mindre regelbundet. Nästan reflexmässigt har kommunstyrelsen tillstyrkt. Under min tid i kommunstyrelsen försökte jag föra upp frågan om eventuella begränsningar men fick alltid till svar: "Vi följer bara lagen". Och visst är det så. Lagstiftningen är generös. Bakgrunden till detta är trygghetsaspekten. Även om jag är starkt oroad över hur skyddet för den personliga integriteten alltmer urholkas i Sverige så inser jag ju också att människors oro för att råka ut för brott måste tas på allvar. Dock visar forskning att kameraövervakningen inte är ett så effektivt skydd som många vill tro. Dessutom finns en risk att samhällets andra brottsförebyggande åtgärder t ex fler synliga poliser inte byggs ut i önskvärd omfattning. Fler närpoliser hade t ex onödiggjort kameraövervakningen vid skolorna.
JK har vid ett tillfälle givit Linköpings kommun bakläxa. Jag hoppas JK fortsätter att granska kameraövervakningsbesluten både i Linköping och på andra håll. Men vi måste också få en seriös samhällsdebatt som handlar både om respekten för individens integritet och respekten för individens behov av trygghet. Nu förs debatten bara om kameror eller inte. Det är inte konstruktivt och leder bara till motsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar