Aktuella debatter om framtidens skola

För snart två veckor sedan redovisade Folkpartiet sitt förslag inför landsmötet om att förstatliga skolan (DN 20/10-09). Jag kommenterade det på min blogg samma dag. Den kommunalisering, som socialdemokraterna genomförde under Göran Perssons tid som skolminister har blivit precis så olycklig som många befarade. Sverige har inte längre en likvärdig skola i hela landet. I spåren av detta får många elever inte de grundkunskaper (läsa, skriva, räkna) som varje elev behöver för att ha en god chans att klara resten av studietiden.

Ett färskt exempel på det kan man läsa om i Linköpings Tidning idag. En undersökning visar att 15 % av gymnasieeleverna behöver lässtöd. I många Alliansstyrda kommuner, bl a Linköping, satsas nu resurser på att lära de nya grundskoleeleverna att läsa, skriva och räkna. Av naturliga skäl ger denna förstärkning inte resultat på gymnasiet förrän om ett antal år.
Det är naturligtvis inte rimligt att barn och ungdomar ska gå nio år i grundskolan och först på gymnasiet få stöd att lära sig det mest basala, nämligen läsning. Det är ingen ursäkt att det ofta handlar om invandrarelever. Stöd som behövs ska ges i grundskolan.

Corren har också aktualiserat situationen i skolorna främst då ur perspektivet bristande arbetsro. Tyvärr saknas länk till dagens krönika, där Johan Sievers skriver om lärarnas utsatta situation. Han lyfter också frågan om varför lärare inte vill uttala sig för media. Enligt Sievers beror det på konkurrensen mellan skolorna (kommunala och friskolor). Det kan säkert vara en orsak. Om man på en skola med ordningsproblem tror att man får fler elever genom att sopa problemen under mattan, så tror man fel. Elever som redan går där och deras föräldrar är inte tysta.
En annan orsak till att lärare och skolledning inte vill diskutera med journalister kan också vara på vilket sätt media vinklar det som sägs. Att göra stort reportage med negativa vinklingar ena dagen och låta ansvariga kommentera dag två kan nog avskräcka en del. En saklig debatt utan säljande löpsedelsrubriker skulle vara till nytta för skolans framtid.

I Svd idag skriver ordföranden i Lärarnas Riksförbund(LR) Metta Fjelkner om behovet av statlig styrning över skolan. "Vi kan inte låta skolor misslyckas år efter år" skriver hon bland annat. LR presenterar ett förslag till statligt finansieringssystem för att råda bot på den brist på likvärdighet som finns i dagens skola. Jag kan inte så här rakt av bedöma vad som är genomförbart av förslaget. Men det är välkommet att fler än de politiska partierna vill bidra till den förändring, som är nödvändig.

I artikeln redovisar Fjelkner också en undersökning som visar att en stor majoritet av lärare, elever och föräldrar vill att staten tar ett större ansvar just på grund av att många kommuner inte prioriterar resurser till skolan. Något för oppositionsrådet Jakob Björneke (S) i Linköping att ta till sig, när han på sin blogg raljerar över FP-förslaget att förstatliga skolan. Lyssna på väljarna, Jakob!

Idag lär Socialdemokraterna debattera sin framtida skolpolitik på kongressen. Mona Sahlin och andra (S)-politiker säger ofta att de vill ha en kunskapsskola men inte en skola á la Jan Björklund (nuvarande utbildningsministern). Ska bli intressant att se och höra hur den då ska se ut. Och kommer kongresen till äventyrs att formulera en skolpolitik för kunskap och bildning så försvinner de mesta av dessa ambitioner i en eventuell röd-grön regering, eftersom vänsterpartiet har rakt motsatt uppfattning.

Media och Sverigedemokraterna

Läste igår i Corren Jesper Strömbäcks kommentarer till medias exponering av Sverigedemokraterna. Jesper är professor i politisk kommunikation på Mittuniversitet i Sundsvall. Han menar att mediernas sätt att fokusera på (SD) stärker partiets ställning. I denna fokusering ligger, enligt Strömbäck, att spekulera kring det som kan komma att ske.

Jag tycker det var intressant läsning. Jag har tidigare reagerat på medias kommentarer och spekulationer kring (SD):s resultat i opinionsmätningar. Kommentarerna har nästan gett sken av att det är klart att (SD) blir vågmästare i riksdagen nästa mandatperiod trots att ingen kan idag säga vilka partier som återfinns i parlamentet eller hur mandatfördelningen kan komma att se ut.

Man brukar säga att "framgång föder framgång". I detta fall handlar det om att partier som går framåt i opinionsmätningar uppfattas ha framgång och blir mer intressanta, särskilt för väljare som inte tar sin rösträtt på fullt allvar. Vem minns inte "röra-om-i-grytan"-argumentet när NyDemokrati uppstod.

Självklart ska (SD), som alla andra partier, bli grundligt och sakligt granskat. Tystnad är inte lösningen. Vi som kandiderar för andra partier ska debattera också med (SD). Men det är något annat än att vid varje opinionsmätning spekulera i hur framgångsrika de verkar vara alternativt kan bli.

Det behövs ett offentligt samtal kring psykiatrin

För några veckor sedan genomfördes Psykiatriveckan i Linköping, där jag själv hade förmånen att få medverka. Det var ett ambitiöst program arrangerat av främst intresseorganisationerna IFS och RSMH lokalt. Mycket intressanta var föreläsarna Ann Heberlein och Anna Odell. Båda har erfarenhet av psykiatrivård och därmed bemötandet. Men också av hur personer med psykiska sjukdomar bemöts i samhället överhuvudtaget.

Vid ett tidigare tillfälle berättade en förälder för mig hur Polisen kallat ett antal personer, som på olika sätt haft kontakt med psykiatrin, till förhör när ett allvarligt brott begåtts i kommunen. Enda skälet till förhöret var att de haft kontakt med psykiatrin, alltså ingen uttalad misstanke om inblandning i det aktuella brottet. Vilken annan grupp människor skulle acceptera ett sådant fördomsfullt utpekande från samhällets sida?

Gemensamt för alla berättelser är att en person som fått vård inom psykiatrin aldrig betraktas som frisk.

Dessa berättelser föranledde mig och en folkpartikollega, Monika Broman, som är sjuksköterska, att skriva en debattartikel, som kan läsas i Corren idag. Den rädsla för och okunskap kring psykiska sjukdomar, som finns i samhället, måste utbildas bort. Det gäller många yrkesgrupper men det gäller också allas våra attityder.

Regeringens organ för handikappfrågor, Handisam, har nyligen tagit fram ett projekt för att initiera ett offentligt samtal kring psykiatrin och bemötandet av personer som drabbats av psykisk sjukdom. Jag är övertygad om att ett sådant samtal är absolut nödvändigt.

Mona Sahlin och friheten

Mona Sahlin skriver på DN-debatt idag att "socialdemokratin är en frihetsrörelse vars främsta uppdrag är att skapa möjligheter för alla individer att själva styra sina liv och sina livsval." Vem tror hon att hon övertygar? Det är ju bara att se sig om i Sverige efter alla år av socialdemokratiskt styre nationellt, regionalt och lokalt.
Visst kan man säga att med allas lika möjlighet till utbildning så ökar förutsättningarna att själv göra sina livsval. Men när den socialdemokratiska skolans uppdrag har varit att alla elever ska stöpas i samma form, så kvävs friheten till individens utveckling. Den som tidigt behövt extra stöd får inte det och den som vill gå fortare fram hämmas. Alla ska vara lika. Hur stor frihet att göra sitt livsval har alla de elever som vid 16 års ålder går ut grundskolan med ofullständiga betyg på grund av bristande stödinsatser. Valet står då mellan det individuella programmet på gymnasiet och, ja vad?. Eller de elever som hellre velat satsa på en praktisk gymnasieutbildning än en högskoleförberedande och som i socialdemokratins utbildningssystem tvingas in i ett gymnasieprogram, som de inte är intresserade av och efter något läsår hoppar av. Hur stor är valfriheten att göra sitt livsval när den unge inte ens har slutbetyg från gymnasiet?

Också de äldre nämner Mona Sahlin som exempel på personer som ska få bestämma mer själva bland annat över sin omsorg. Var det därför som socialdemokraterna i riksdagen röstade nej till LOV (Lag om valfrihet). Lagen uppfyllde inte socialdemokraternas krav. Men den ger de äldre möjlighet till mer av självbestämmande. Men det är inte tillräckligt för socialdemokrater. Det ska vara självbestämmande på (S)-politikernas villkor.

Vilka möjligheter till att ordna det s.k. livspusslet har socialdemokratin givit barnfamiljerna? Valfrihet i barnomsorgen infördes av den borgerliga regeringen i början av nittio-talet. Under stor vånda hade då socialdemokraterna något år tidigare tvingats acceptera föräldrakooperativ inom barnomsorgen.
Och nu vill samma sossar avskaffa möjligheterna för folk med vanliga inkomster att köpa hushållstjänster. Trots att deras väljare vill annorlunda (min blogg) och trots att Sahlin talar vackert om behovet av att ta tillvara den växande tjänstesektorn i dagens DN-artikel.

Nej, Mona Sahlin och socialdemokraterna är inte ett parti som skapar möjligheter för alla individer att styra sina liv och göra sina livsval. Historien visar det tydligt. Och deras agerande i den praktiska politiken och deras förslag i opposition ger ingen antydan om att en förändring har skett eller är på väg att ske. Sahlins påstående är bara tomt prat för att locka till sig de väljare, som de tappat genom sin bristande förmåga att just låta människor bestämma mer själva.

Skäms SJ!

Läser om funktionshindrade Peter Cederholm (Svd) som åkte tåg mellan Stockholm och Uppsala men inte kunde stiga av vid resmålet därför att SJ inte hade någon som kunde sköta rampen! Man tror inte sina ögon. Peter hade, enligt artikeln, berättat vid biljettbeställningen att han behövde hjälp. Han hade dessutom en assistent med sig, som kunde ha fixat rampen. Men, nej - på SJ går byråkrati och formfråga före praktiskt handlande och service.
Var finns empatin och inlevelseförmågan hos SJ:s anställda? Är det inte naturligt att man försöker hitta en lösning? Eller främjar inte SJ:s personalpolicy service och initiativförmåga? Skamligt är det i vilket fall som helst. Hoppas det blir en rejäl reprimand från DO.

Praktikanten på ICA

Bra inlägg under Ordet Fritt i Corren idag. Personer med funktionsnedsättning har väl lika mycket glädje av att få agera som skådespelare, som personer utan funktionsnedsättning?Dessutom är hans svar "Har ni aldrig sett en praktikant förr" riktigt träffande mot de fördomsfulla "butiksbiträden" som stirrar på honom.

På FUB:s (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) hemsida finns en intervju med Mats Melin, som spelar praktikanten Jerry i reklamfilmen. Läs den! Du blir glad av den.

Start av valrörelsen i nämnder och fullmäktige

Från att ha legat ganska lågt, framförallt i nämnderna, har socialdemokraterna nu gaskat upp sig så här ett år före valet. Vid omsorgsnämndens sammanträde igår yrkade partiet på diverse småändringar på nästan alla ärenden.

Jag tycker det är bra med en aktiv opposition. Men kom med förslag som gör skillnad! Inte småduttande tillägg som bara skapar mer administration och fördröjer beslut utan att något förändras. Bättre borde en socialdemokratisk opposition kunna åstadkomma.

Det sägs att i kommunpolitiken är de ideologiska skillnaderna utsuddade till 75-80 %. Och det ligger något i det. Det är ganska lätt att kompromissa fram enighet om vad som är bra för en kommun och dess utveckling. Men resterande 20-25 % bör vara tillräckligt för att stimulera en politisk debatt och alternativa förslag.

Ett ärende på kommunfullmäktige i tisdags handlade om fördelningen till nämnder av extra statsbidrag på 75 mkr. Vi i Alliansmajoriteten har fördelat dessa pengar på välfärdsområdena vård-omsorg och skola. Helt i enlighet med regeringens avsikt med resursförstärkningen till kommuner och landsting.
Vad tycker socialdemokraterna om denna fördelning? Ingenting, uppenbarligen. Det enda partiet ville diskutera var formfrågan d v s oppositionen hade inte fått tillräckligt med underlag!Det är helt okej att synpunkter på bristande underlag inför beslut. Men är det den viktigaste frågan, när kommunen riskerar att tappa flera hundra miljoner i skatteintäkter!? För socialdemokraterna är det tydligen det.

Jag tror, att orsaken till att oppositionen lägger så stor vikt vid formfrågan är för att undvika diskussion om hur de skulle ha hanterat finanskrisens verkningar. Medan vänsterpartiet och miljöpartiet hänvisar till sina tidigare förslag om skattehöjning, har (S) kommit med förslag om utredningar, som inte skulle ha hunnit ge resultat (om de överhuvudtaget skulle komma att ge någon ekonomisk effekt) förrän finanskrisen är över.

Åter till en likvärdig skola med FP-förslag

Vi vill att staten återtar ansvaret för skolväsendet, skriver företrädare för Folkpartiet (DN) inför landsmötet i november. Den här diskussionen har funnits ett antal år i partiet. Tyvärr har inte Alliansvännerna hakat på - ännu.

Att alla elever får en likvärdig undervisning, inte minst på grundskolenivå, borde vara en självklarhet. Men så har det inte blivit efter kommunaliseringen för tjugo år sedan.

För att få en bra skola behövs också bra lärare. Läraryrket är ett av de viktigaste yrkena men också ett av de svåraste. Men eftersom Jante styr i vårt samhälle så erkänns denna sanning sällan. Inte minst påtagligt har det blivit i socialdemokratiskt styrda kommuner, eftersom detta partis skolpolitik inte omfattar begreppet "en skola för kunskap".

Det kommer säkert att höjas röster emot FP-förslaget. Inte minst från kommunpolitiskt håll med argument om kommunalt självstyre. Svaret till dem är enkelt: Det har funnits tid - tjugo år - att visa att även med kommunaliseringen får elever runtom i landet en likvärdig utbildning med hög kvalité. Den chansen har KommunSverige inte tagit. Nu måste elevernas behov sättas i första rummet.

Svensk Handel tror att kunderna gillar övervakning - men har inte frågat dem

Måste bara göra en kort kommentar till ett de mest egendomliga inslagen i debatten för och emot kameraövervakning. På DN Ekonomi lördag 17/10 säger företrädare för Svensk Handel att en undersökning visar att butikskunder inte känner obehag över att vara kameraövervakade. Och har kunderna tillfrågats? Nej, insikten som Svensk Handel redovisar, har man fått genom att handlarna gjort en uppskattning av vad man tror kunderna tycker!!

Mona Sahlin skäms

På min blogg förra veckan skrev jag om hur den förra regeringen behandlade de apatiska flyktingbarnen och deras familjer. Den forskning och analys, som nyligen redovisats, ger familjerna upprättelse. Nu säger Mona Sahlin i Ekots lördagsintervju att hon skäms över hur hennes partikollegor i den förra regeringen behandlade de apatiska barnen och deras familjer. En offentlig ursäkt till familjerna vore på sin plats.

I en intervju i Svenska Dagbladet säger Sahlin att flyktingpolitiken ska ingå i den överenskommelse inför valet nästa år, som de tre röd-gröna partierna ska enas om. Ska bli intressant att se hur den uppgörelsen kommer att se ut med tanke på att de tre partierna varit på kollisionskurs länge rörande flyktingpolitiken.

Upprättelse för föräldrarna till de apatiska barnen

Äntligen finns det forskning som visar att de föräldrar som år 2005 anklagades för att ha drogat och förgiftat sina barn för att få uppehållstillstånd i Sverige, var oskyldiga till detta. Omfattande provtagningar på de 29 svårast sjuka barnen har analyserats på Rättsmedicinalverket (DN, Svd, Aftonbladet, Expressen). En förälder berättar i DN-artikeln om den kränkande behandling familjen utsattes för. Professor Anders Hjern säger, att efter dessa analyser blir det väldigt svårt att hävda att barnen var förgiftade.
Forskarnas rapport visar också att barnen inte alls tillfrisknade från dag till annan. Tvärtom har det handlat om långa rehabiliteringstider.

Några som bör skämmas rejält idag är förre s-ministern Barbro Holmberg, hennes utredare Marie Hessle och några till. Dessa personer påstod helt frankt att det fanns anledning att misstänka föräldrarna för att ha åstadkommit barnens apatiska tillstånd. Enligt uttalanden från Barbro Holmberg förekom tillståndet inte någonstans i världen. Ett påstående som ganska snabbt kunde motbevisas av forskare och läkare. En medarbetare till regeringens utredare påstod vid en utskottsutfrågning i riksdagen att dessa barn var uppe och gick om nätterna. Det påstods också att barnen då fick mat för att överleva.

Den tid, som dessa anklagelser debatterades i riksdagen och i media, kommer jag nog aldrig att glömma. Vi var flera folkpartister som tillsammans med företrädare för (C), (KD), (MP) och (V) försökte få socialdemokraterna i riksdag och regering samt moderaterna att inta en mer human linje. Men förgäves. En av de mest engagerade folkpartisterna i riksdagsdebatterna med ansvarig minister var Anne-Marie Ekström. På sin blogg har Anne-Marie kommenterat de nu framkomna resultaten.

Yttrandefriheten ifrågasatt igen inom vården

Undersköterskan Ahmed Alkhali i Linköping förlorade jobbet när han anmälde missförhållanden på det äldreboende där han var anställd (Corren 14 okt-09).

Jag är stolt över att känna Ahmed. Det behövs personer med civilkurage både i samhället i stort och i vård och omsorg, där människor kan vara mycket utlämnade till personalens uppträdande. Detta är det andra uppmärksammande ärendet, där en anställd mister jobbet, för att man följer sitt samvete. Se mitt blogginlägg om Peter Magnusson, som anmälde en klinik på Södertälje sjukhus.

Det som hänt i Linköping är extra anmärkningsvärt mot bakgrund av att kommunen föreskriver i avtal med utförarna, att meddelarfrihet ska råda. Det står också tydligt att utföraren inte får efterforska och/eller bestraffa personal som lämnar meddelanden. En timanställning kan naturligtvis upphöra med kort varsel men motivet får inte vara att den anställda gjort en anmälan om missförhållanden.

Jag är glad att Ahmed fått ett annat jobb inom vården. Det behövs engagerade personer som är beredda att företräda den gamle eller den funktionshindrade om vården och omsorgen falerar.

Björklund och Reinfeldt bäst i partiledardebatten

Björklund och Reinfeldt bäst i dagens partiledardebatt. Varje partis medlemmar vill naturligtvis se sin partiledare som statsministerkandidat inför kommande valrörelse. Varje partiledare måste därför ha förmåga till ett uppträdande som motsvarar dessa förväntningar.

Folkpartiledaren Jan Björklund visade i dagens partiledardebatt att han kommer att infria medlemmarnas förväntningar. Han talade inte bara skola, hans framträdande andades pondus och säkerhet och hans sätt att bemöta replikerna var dräpande men utan arrogans. Som aktiv folkpartist och kandidat till bl a riksdagen ser jag fram emot valrörelsen med stor entusiasm.

Reinfeldt visade upp ett större engagemang än vad åtminstone jag sett tidigare. Lågmäldhet kan vara bra i samtal med medborgarna men i debatt med meningsmotståndare krävs mer. Det tycker jag att statsministern åstadkom idag.

Mona Sahlin talade, som vanligt, som om hon hade en bandspelare i ryggen. I debatten med bl a Jan Björklund fungerade inte den tekniken, varför man kunde se hur hon drog efter andan innan hon svarade.

I övrigt var väl debatten som sådana debatter brukar vara. Ganska mycket tal om motpartens politik och lite mindre om den egna. Ett argument för detta idag var att de tre röd-gröna partiernas ekonomiska motioner nyligen lämnats och det har således inte funnits någon möjlighet att diskutera deras förslag i kammaren tidigare.

Det var uppenbart att vare sig Sahlin, Ohly eller Wetterstrand ville diskutera om vad som möjligen kunde vara gemensamma förslag. Märkligt att de tre inte förberett sig alls på att redovisa åtminstone något de är ense om. Intrycket av spretighet på det ekonomiska området har snarare förstärkts efter partiledardebatten.

Åldersdiskrimineringen måste stoppas på alla områden!

Cancerfonden och ett antal specialister på bröstcancer kräver att diskrimineringen av äldre kvinnor med bröstcancer upphör (DN debatt idag). Kritiken är inte nådig - med all rätt. Kvinnor över 65 år underbehandlas tämligen ofta, när de drabbas av bröstcancer. Det leder till att bara 64 % i åldern 75 - 79 år överlever jämfört med en överlevnad på 86 % om insjuknandet sker i åldern 50 - 69 år. En orsak är, enligt artikelförfattarna, att forskning saknas på äldre kvinnor. Detta trots att nästan hälften av bröstcancerpatienterna är över 65.

Mammografin bör, enligt rekommendationer från Socialstyrelsen, erbjudas alla kvinnor mellan 40 -74 år. Flera landsting avbryter denna service tidigare. Jag kollade hur det ser ut i mitt landsting Östergötland. Här erbjuds glädjande nog mammografi enligt rekommendationerna d v s till 74 års ålder. Egentligen kan jag undra, varför måste det finnas en övre gräns överhuvudtaget?

Sjukvårdens behandling av äldre kvinnor, som insjuknar i bröstcancer är ytterligare en beskrivning av åldersdiskriminering. Det behövs en idog kamp mot denna diskriminering. Nu när ungdomsarbetslösheten är hög, ifrågasätts äldres intresse av att jobba kvar. Och då handlar det inte om människor som uppnått 65, som fortfarande betraktas som pensionsålder. Nej, helst ännu tidigare, trots att få unga utan arbetslivserfarenhet kan ersätta den erfarenhet och kunskap som ett långt arbetsliv ger. Allra mest irriterad blir jag när äldre personer själva säger: "Vi bör lämna plats". Med vilken rätt ska andra tala om för den som vill jobba, att det är dags att lämna.

Om en inte alltför avlägsen framtid (5-10 år) kommer Sverige att sakna arbetskraft på flera områden på grund av den demografiska utvecklingen. Då lär nog 65+-arna vara attraktiva. Då kanske det också blir värt att rädda livet på en bröstcancersjuk 73-åring.

En annat område, där åldersdiskriminering förekommer, är i politiken. För att inflytandet på samhällsutvecklingen ska vara representativt ur ett åldersperspektiv sägs det ofta att de unga måste ha en röst i beslutande församlingar. Jag har inga invändningar mot det resonemanget. Politiska församlingar både lokalt, regionalt och nationellt bör spegla befolkningen i alla avseenden inkl ålder.

När partierna nu står inför att fastställa sina listor inför valet nästa år roade jag mig med att se efter hur åldersfördelningen ser ut i dagens riksdag. Och då kan jag konstatera att 3 % av ledamöterna representerar 18 % av Sveriges befolkning. Det finns 1,7 miljoner väljare över 65 år men bara 10 riksdagsledamöter i motsvarande ålder. Tala om diskriminering och att inte få sin röst hörd!

I Östergötland har Folkpartiet liberalerna för närvarande ett mandat. Målet är att få minst två i likhet med valet 2002. Bland oss som kandiderar finns en bra åldersspridning. Det finns alltså goda möjligheter att ge både yngre och äldre liberala östgötaväljare en röst i riksdagen efter valet 2010. Något att tänka på för Dig som tänker rösta liberalt i Östergötland den 19 september nästa år. Ett kryss på mitt namn ökar inflytandet i Sveriges riksdag för alla 60+-are.

Omröstning om FRA-lagen

Imorgon är det dags för riksdagen att ta ställning till FRA 2, som förslaget kommit att kallas. Jag har tyvärr haft för lite tid att mer engagerat följa de senaste diskussionerna och den proposition, som nu ligger på riksdagens bord. Men DN:s artikel idag antyder att det troligen blir ett JA. Detta trots att en del kritik fortfarande finns kvar. Mycket intressant kunskap finns att ta del av på bl a Mark Klambergs blogg.



Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer uppenbarligen att rösta NEJ med motivet "Riv upp och gör om" men riktigt vad som ska göras om och hur det nya ska se ut, ger de inte svar på. Dessutom tycks alla partier vara ense om att signalspaning behövs. Med tanke på hur länge debatten pågått så borde det finnas mer substans i detta NEJ.



Debatten om hur skydda den personliga integriteten behöver fortsätta i samhället. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen: integritetsfrågor handlar inte bara om JA eller NEJ till FRA.

Nobels fredspris

Kan man få nobelpris i förskott? Ja, den frågan ställer många just nu efter Nobelkommitténs besked att årets fredspris tilldelas USA:s nye president Barack Obama.

Min första reaktion var, när jag hörde nyheten på radion: räcker det med att vilja göra gott för världsfreden för att få pris? Alla andra Nobelpris delas ut till personer, som visat resultat.

Jag gillar Obama och hans övertygande tro och kraft kring "change" på många områden både inrikes och utrikes. Jag gillar hans önskan om dialog i kontakterna med omvärlden. Och jag gillar hans arbete med att få tillstånd en allmän sjukförsäkring i USA (att lyckas med det vore kanske värt ett stort pris).

Att tilldela honom priset redan nu leder dock till ifrågasättande huruvida han är rätt person att få det eller inte. Om Nobelkommittén väntat några år tills Obamas politik åstadkommit en fredligare värld så hade han bara mötts med glada tillrop. Något jag tror hade glatt Obama själv mer än att få det idag.

Stort stöd för hushållsnära tjänster

Branschorganisationen Almega presenterar en undersökning, som visar att 70 % av svenskarna är positiva till skattereduktionen för RUT- och ROT-tjänster. Intressant är också att den positiva inställningen är spridd i hela befolkningen. Oavsett ålder, inkomst, geografisk placering, boendeform och partisympati så bejakar folk denna reform. Den vanligaste köparen är barnfamiljer, vilket är ganska naturligt. Det är i dessa familjer, som det är svårast att få livspuzzlet att gå ihop.

Nya företag och därmed nya jobb har skapats. Från att ha varit en bransch med något hundratal anställda finns nu tusentals, enligt Almega. Och det var ju det jag och Folkpartiet var övertygade om, när vi började driva frågan för åtskilliga år sedan. Men motståndet från socialdemokraterna i dåvarande regeringen var kompakt.

Och detta motstånd tycks bestå. I det röd-gröna samarbetet kommer dessutom säkert vänsterpartiet att blockera varje antydan till ändrad inriktning. Att deras väljare har en annan uppfattning i frågan spelar nog ingen roll för kommunisten Ohly. Han har så starkt naglat fast sig vid budskapet att hushållstjänster är "skattesubvention för de rika".

Men om väljarna är kloka att ge sitt stöd till fortsatt Alliansregerande så blir RUT och ROT kvar.

Fel med förbud för klädedräkt

Östgötacenterns riksdagsledamot Staffan Danielsson har i en motion föreslagit att kvinnor ska förbjudas att använda burka och nikab i skolor och på arbetsplatser samt på allmän plats. Olämpligheten i att dölja en av människans viktigaste kommunikationskanaler vid kontakt med andra människor kan naturligtvis diskuteras. Att en lärare inte visar ansiktet i samtal med elever, föräldrar och kollegor är inte acceptabelt. Samma förutsättningar gäller på de flesta arbetsplatser. Men hur man klär sig när man vistas ute i samhället i övrigt är absolut vars och en sak. Det finns många sätt att klä sig som ogillas av flertalet medborgare. Men ska staten för den skull reglera vår klädsel? Nej, definitivt inte! Klädkoder på arbetsplatser avgörs just på arbetsplatsen. Behöver de formellt regleras så är det en fråga mellan arbetsgivaren och de anställda.
Staffan Danielsson säger i en intervju i Corren att den här frågan diskuteras mycket ute bland människor. Ja, kanske det. Själv har jag inte mött frågan särskilt ofta. De gånger jag har gjort det har jag inte dragit slutsatsen att staten ska införa ett förbud. Snarare är min reaktion att mer folkupplysning behövs för att skapa förståelse för andras vanor.
Staffan säger i intervjun att han är liberal. Njaa, i det fallet är det väl tveksamt.

Lyckad langarjakt i Linköping

Corren berättar idag om polisens lyckade projekt för att få fast personer som langar alkohol till ungdomar (och vuxna också förmodligen). "Det har gått toppenbra" säger företrädare för polisen. 26 personer är misstänkta för brott mot alkohollagen varav 9 stycken för grovt brott.
Nu vill det till att rättsväsendet i övrigt (åklagare och tingsrätt) prioriterar dessa ärenden. Snabb behandling är nödvändig för att vittnesmål ska vara trovärdiga och att langarna inte hinner återuppta sin olagliga verksamhet igen.

Jag tycker det finns ytterligare ett skäl till en snabb hantering. Ungdomarnas tilltro till rättsväsendet, att det lönar sig att rapportera olagligheter. Om tiden bara går utan att de kallas till vittnesförhör kan känslan av att vuxenvärlden inte bryr sig tillräckligt mycket uppstå. Det vore förödande för fortsatt samarbete mellan ungdomar och polisen.

Målet är, enligt Correns intervju med polisens företrädare, att verksamheten ska ingå i det normala arbetet och inte vara ett särskilt projekt. Jag hoppas att det inte bara är en målsättning utan att det verkligen blir så. Att ständigt ha koll på och ingripa mot den illegala alkoholförsäljningen till ungdomar är en billig insats jämfört med de samhällskostnader som blir följden annars.

Elever med handikapp försummas

Skolinspektionens granskning av vilket stöd grundskoleelever med funktionsnedsättning får för att få en god en kvalité i undervisningen är nedslående. Rapporten visar att många lärare inte vet hur man lär ut till elever med handikapp. Man saknar också kunskap om hur handikappet påverkar elevens inlärning. Särskilt belyser rapporten hur elever med syn- resp hörselnedsättning samt rörelsehinder får adekvat stöd.

Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.

Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.

Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.

Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.

Ny utredning kring polisingripande

I mitt blogginlägg igår om polisvåld nämnde jag frågan om s.k. oproportionerligt våld och som exempel refererade till den nu aktuella debatten kring Johan som avled efter ett polisingripande. Idag kan media (Aftonbladet, Expressen, DN, SvD) berätta att ärendet tas upp igen med en ny åklagare. Ja, allting annat vore en skandal. Även om medias uppgifter inte bara ska sväljas oreserverat, så tycks det finns tillräckligt många skäl för att såväl polis som rättsväsendet i övrigt varit grovt försumliga.

I mitt inlägg igår refererade jag till en debatt i veckan kring psykiatrin, där också polisingripanden diskuterades. Också i detta sammanhang vittnade personer om hur överdriven våldsanvändning förekommer.

Poliser utsätts självklart för många olika svåra situationer och är därmed mycket utsatta. Men desto mer angeläget att yrkeskåren ges goda kunskaper i att möta människor. DN skriver om idag om Polishögskolans förändrade inslag i utbildningen vad gäller våld i nära relationer. Det är steg i rätt riktning. Det får dock inte skymma behovet av att de nu tjänstgörande poliserna ges ökad kunskap. Handledning, som nämns i artikeln, används för andra yrkesgrupper t ex socialsekreterare. Att dagligen konfronteras med samhällets avigsidor kan göra vem som helst så frustererad att man inte kan hantera vare sig yrkes- eller privatsituationer på rätt sätt. Det är förståeligt men inte acceptabelt.

Polisers kvinnovåld

Polisers vanligaste brott utanför jobbet är kvinnomisshandel (DN, SvD, Aftonbladet). Vilken kvinnosyn präglar dessa män? Även om misslyckade skilsmässor, vårdnadstvister och liknande kan ligga bakom våld i nära relationer, så speglar ändå våldsanvändning vid konflikt personens människosyn. Det är min bestämda uppfattning. Just nu diskuteras ett annat fall av troligt övervåld från polisens sida. Jag tänker på den unge mannen Johan, som dog i samband med ett gripande. I det fallet tycks även andra delar av rättsväsendet inte sätta så högt värde på ett människoliv (Expressen).

Om resonemanget att människosynen avgör huruvida våld- och i synnerhet - övervåld tillgrips vid konfliktsituationer i privatlivet, så lär väl denna värdering också prägla inställningen till de människor poliser möter i tjänsten. Kvinnomisshandlare privat lika med risk för kränkande behandling av kvinnor som anmäler en misshandel eller en våldtäckt? Våldsbenägen i privata konflikter lika med lätt för att använda oproportionerligt våld vid ingripande i tjänsten? Jag kan inte bevisa det men det känns inte för otroligt. Och det skrämmer mig. Min tro stärks dessutom av att som nummer två i statistiken över polisernas vanligaste brott utanför tjänsten återfinns misshandel.

Jag deltog häromkvällen i en debatt om svensk psykiatri. En av de frågeställningar som diskuterades var polisens agerande, då en psykiskt sjuk person grips och förs till psykakuten. Flera menade att övervåld och närvaro av ett onödigt stort antal poliser förekommer ganska ofta. Okunnighet, rädsla eller ..? Alla inkl närvarande polis menade att bättre utbildning behövs. Ja, det är uppenbart. Men vad väntar man på? Hur många grova incidenter ska inträffa innan ledande personer tar tag i detta?

De nu redovisade uppgifterna tycks inte vara en överraskning för Polisen inkl dess fackliga företrädare. En diskussion måste naturligtvis till. I första hand för allmänhetens förtroende för såväl polis som rättsväsendet i sin helhet (med tanke på exemplet Johan) men också för alla skötsamma polisers skull. En polis med en humanitär människosyn inkl kvinnosyn som grund för sin yrkesutövning utgör en trygghet för allmänheten. Den trygghet som vi som medborgare har rätt att förvänta oss.

Röd-gröna skuggbudgetar

Tre spretiga skuggbudgetar ett år före valet. Det är vad socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister erbjuder väljarna som alternativ till Alliansregeringens budget. Att man inte ännu enats om en hel skuggbudget kanske är förståeligt. Men att redovisa skattehöjningar allt från 17 mkr (MP) till 55 mdr (V) det är väl ändå ett väl stort spann för att ha någon trovärdighet.

Samtliga partier föreslår höjningar av t ex A-kassan, som kostar åskilliga miljarder. Så sent i som i lördags skrev samma partier (se min blogg) att pengarna i första hand måste gå till investeringar som ger jobb och att annat får stå tillbaka. Trovärdighet?

I en intressant artikel på Politikerbloggen skriver idag Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren att "De röd-grönas motsättningar borde oroa svenska väljare."
Jag kan ge de svenska väljarna ett tips för att slippa oroa sig. Stöd den nuvarande regeringen!

Papperslösas rätt till sjukvård

En mycket bra och angelägen artikel finns att läsa på dagens DN-debatt, där bl a förre folkpartiledaren Bengt Westerberg kräver att regeringen måste ändra sig vad gäller sjukvård för gömda flyktingar, sk. papperslösa. Uppmaningen riktas ytterst till moderaterna i regeringen. Det är där proppen sitter. Folkpartiet och kristdemokraterna har länge drivit frågan om dessa utsatta människors bristande möjligheter till sjukvård. Vi är flera folkpartister här i Linköping som uppmärksammat frågan bl a genom en motion i Landstinget.

Det är en olycka att moderaterna har den ministerpost, som ansvarar för flyktingfrågor. En nyligen redovisad utvärdering kring den nya utlänningslagen från 2006 visar på behov av lagändring på några viktiga punkter. Också där driver Folkpartiet och kristdemokraterna på för att få till stånd dessa ändringar. Men moderaterna säger nej. Var Centern står har jag inte sett någon uppgift om. Men jag vet att lokalt anser centerns nuvarande kommunalråd att humanitet ska råda beträffande de kristna irakier, som vi gemensamt träffade för några veckor sedan.

Under förra mandatperioden gjorde (M) och (S) nästan alltid gemensam sak i dessa frågor mot övriga fem riksdagspartier. Den moderate migrationsministern är samma person, som i opposition kände gemenskap med den hårda linje, som socialdemokratiska regeringen drev.

Debattartikeln i dagens DN är mycket välkommen för oss, som tror på en human linje på detta område. Utöver Bengt Westerberg, som undertecknat i egenskap av ordförande för Röda Korset så finns ytterligare fem välkända och, på området, välrenommerade personer. Jag hoppas verkligen att deras agerande tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och, förhoppningsvis Centern, kan utgöra tillräcklig påtryckning på Moderaterna. Den utredning, som artikelförfattarna efterlyser, måste omgående tillsättas med direktiv att jobba på humanitetens grund och snabbt. För runtom i landet lider människor. Och det är inte deras eget fel!

Irlands JA; (S)-löften

Allt tyder på ett JA till EU:s Lissabonfördrag vid Irlands folkomröstning igår (Svd, DN, Aftonbladet, Expressen). Det är utmärkt. Äntligen kan EU:s arbetsformer moderniseras och anpassas till att nu 27 länder är medlemmar. En ny arbetsordning möjliggör också ett fungerande samarbete när, förhoppningsvis, ytterligare länder ansluts.
Det nya fördraget öppnar också för ett effektivare EU vad gäller beslutsförmåga. Det är märkligt hur debatten kan föras från olika håll. Det är inte ovanligt att kritiker till EU-byråkrati samtidigt är emot det nya fördraget. Konsekvens och logik präglar inte alltid folks åsikter.

En del menar att det var odemokratiskt att förmå irländarna att rösta på nytt igen. Jag delar inte den uppfattningen. När orsakerna till förra omröstningens Nej analyserats så visade det sig att flera frågor som skrämt irländarna inte hängde samman med fördraget. Då var det självklart rätt att förtydliga detta från EU:s och irländska politikers sida. Det är väl knappast odemokratiskt! Tvärtom. Råder missförstånd ska dessa klaras ut. Så går det till i alla sammanhang, där människor förväntas ta ställning i olika frågor.

Efter Irlands JA startar igen diskussionen om vem som ska efterträda Margot Wallström som svensk kommissionär. I Expressen idag ger Tomas Bodström luft åt sina tankar. Generös som han vill vara (hör ironin)så föreslår han biståndsminister Gunilla Carlsson från moderaterna, eftersom han anser henne vara en duktig minister. Jag har inget emot Gunilla men jag har ett bättre förslag, nämligen EU-minister Cecilia Malmström (FP). Inte bara för att hon är partikollega utan för hon verkligen brinner för Europasamarbetet och har en gedigen erfarenhet på området. Cecilia har bott i flera av EU-länderna under sin uppväxt. Hon har varit EU-parlamentariker och verkligen jobbat mycket engagerat med bl a frågor kring utvidgningen av EU. Hon är minister med ansvar för EU-frågorna och planeringen inför det nu pågående svenska ordförandeskapet. Den ministerposten är kanske inte den mest synliga för svenska folket men de som vet vad uppdraget innebär kan intyga att Cecilia gör ett gediget arbete. Hon är, vad jag förstår, också mycket uppskattad som person. Jag har suttit i FP:s partistyrelse samtidigt som Cecilia och vet att hennes inlägg alltid är genomtänkta, kloka och grundade på kunskap.

(S), (V) och (MP) skriver idag på DN-debatt att de ska spara miljardbelopp med ny myndighetsstruktur om de kommer till makten efter valet nästa år. Den delen av artikeln är väl inte så märkvärdig. Däremot reagerar jag på inledningsstyckena, där man skriver att de offentliga finanserna måste värnas. Bara jobbskapande investeringar ska prioriteras och att andra utgifter får stå tillbaka. Vart tog Mona Sahlins löften om höjd A-kassa och lägre skatt för pensionärerna vägen? Är det så att de tre partierna är så oense på det ekonomiska området att Sahlin, Östros m fl socialdemokrater måste konstruera en krisstämpel på Sverige, som kräver insatser. På det sättet hoppas man avleda väljarnas förväntningar på bl a höjd A-kassa.

Det blir allt tydligare att utspelet från Mona Sahlin om ett rödgrönt regeringsalternativ inför 2010 var mycket dåligt förberett. Det blir också allt tydligare att statsministerkandidaten i detta alternativ inte självklart är Mona Sahlin. Kanske lurar det en Bodström i kulissen. Den som lever får se.