För några veckor sedan genomfördes Psykiatriveckan i Linköping, där jag själv hade förmånen att få medverka. Det var ett ambitiöst program arrangerat av främst intresseorganisationerna IFS och RSMH lokalt. Mycket intressanta var föreläsarna Ann Heberlein och Anna Odell. Båda har erfarenhet av psykiatrivård och därmed bemötandet. Men också av hur personer med psykiska sjukdomar bemöts i samhället överhuvudtaget.
Vid ett tidigare tillfälle berättade en förälder för mig hur Polisen kallat ett antal personer, som på olika sätt haft kontakt med psykiatrin, till förhör när ett allvarligt brott begåtts i kommunen. Enda skälet till förhöret var att de haft kontakt med psykiatrin, alltså ingen uttalad misstanke om inblandning i det aktuella brottet. Vilken annan grupp människor skulle acceptera ett sådant fördomsfullt utpekande från samhällets sida?
Gemensamt för alla berättelser är att en person som fått vård inom psykiatrin aldrig betraktas som frisk.
Dessa berättelser föranledde mig och en folkpartikollega, Monika Broman, som är sjuksköterska, att skriva en debattartikel, som kan läsas i Corren idag. Den rädsla för och okunskap kring psykiska sjukdomar, som finns i samhället, måste utbildas bort. Det gäller många yrkesgrupper men det gäller också allas våra attityder.
Regeringens organ för handikappfrågor, Handisam, har nyligen tagit fram ett projekt för att initiera ett offentligt samtal kring psykiatrin och bemötandet av personer som drabbats av psykisk sjukdom. Jag är övertygad om att ett sådant samtal är absolut nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar