lördag 26 december 2009

Fem år efter tsunamin

Såg på TV4 idag, som ägnade förmiddagssändningen åt att uppmärksamma femårsdagen av tsunamikatastrofen. Ett genomtänkt program, där intervjuerna med två drabbade kvinnor genomfördes på ett sakligt och respektfullt sätt. Varje år har årsdagen uppmärksammats och jag har undrat vad de som upplevde katastrofen på plats känner inför dessa minnesdagar. Vill man glömma och gå vidare och slippa bli påmind av bilderna? Eller har man som drabbad ett behov av att bli påmind? Skulle det kanske kännas nonchalant att ingen uppmärksammar katastrofdagen?
Svaret är väl att precis som i alla andra sammanhang i livet så tänker och känner varje människa på sitt sätt. Och oavsett hur samhället gör så är det rätt för en del och fel för andra.

Även för oss som inte var mitt i händelserna så är det lätt att återuppleva dagarna i slutet av december 2004 och början av 2005. För mig som dåvarande riksdagsledamot följde jag naturligtvis hanteringen från svenska myndigheter. Det var ett av få tillfällen som riksdagen inkallades under ett uppehåll för att fatta ett mycket viktigt beslut, nämligen att temporärt tillåta användningen av PKU-registret för att underlätta identifiering av döda i samband med tsunamin. Beslutet var mycket kontroversiellt och föregicks av många överväganden. För egen del kände jag till slut att ett nej hade inneburit ett svek mot alla, som redan hade drabbats hårt.

Flera år senare kom jag på ett helt annat sätt i kontakt med konsekvenserna av tsunamin. Jag medverkade i en utredning kring Statens ansvar vid katastrofer utomlands (SOU 2008:23). Precis som Lottie Knutsson nämnde i TV4-programmet i förmiddags så förväntar sig människor att staten ska ta hand om dem när något händer, så var det också regeringens uppfattning att dessa förväntningar finns. När utredningen tillsattes hade dessutom det senaste Libanon-kriget utspelats, där liknande krav och förväntningar ställts på staten från svenskar som befann sig i området på semester.
Det var en grannlaga uppgift att finna en rimlig balans i vad den enskilde måste klara av och vad staten kan förväntas göra för sina medborgare i en katastrofsituation. Jag tycker att vi lyckades ganska bra. En hint om förslagen kan sammanfattas i uppmaningen: se till att Du har en ordentlig försäkring när Du reser utomlands.
Vad jag kan se på regeringskansliets hemsida så förbereds för närvarande en proposition, som beräknas komma till riksdagen under våren. Ska bli intressant att se hur mycket av utredningesförslagen som överlevt remissomgången.

Aktuella länkar: TV4, Regeringskansliet

Inga kommentarer: