Återigen kan vi läsa om ett gammalt par som nekas att bo tillsammans de sista åren i livet på grund av att den ena parten behöver vård på ett vårdboende (Aftonbladet idag). Varför de inte vill kritisera sin hemkommun Eskilstuna förstår jag inte. Det är kommunerna som har ansvaret för äldreomsorgen.
I samband med Folkpartiets landsmöte i höstas skrev Barbro Westerholm och Jan Björklund en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 19/11 -09), där de utlovade en parboendegaranti. Om en sådan garanti funnits idag skulle det gamla paret i Eskilstuna kunnat få leva även de sista åren tillsammans i en gemensam bostad trots Gunnels svåra demenssjukdom.
Ska då en parboendegaranti som Folkpartiet vill införa vara en lagstadgad garanti, som kommunerna måste efterleva? Eller ska det vara frivilligt för kommunerna med hänvisning till det kommunala självstyret?
Jag är övertygad om att det behövs en nationellt, lagreglerad garanti. Det är mitt löfte som riksdagskandidat att jobba för en sådan lagstiftning.
Vi har sett alltför många lokala exempel på att människor kommer i kläm. Läs bara vad ansvarig tjänsteman i Eskilstuna säger: "Alla beslut går att överklaga". Javisst, är det så. Men ska gamla människor runt 90 behöva överklaga för att få leva värdigt några år till?
I Linköping har Folkpartiet nyligen föreslagit äldrenämnden att införa en parboendegaranti. Förslaget mottogs positivt av Alliansvännerna i nämnden. I möjligaste mån försöker kommunen att tillgodose behoven redan idag och än bättre kan det bli med en garanti. En garanti utgör också en trygghet för gamla människor. Man behöver inte oroa sig för hur det ska bli om ett stort vårdbehov uppstår hos den ene och orken tryter hos den andre.
Många har upprörts av Eskilstunaparets vädjan idag, vilket märks bland bloggarna t ex
Mattias Lönnqvist, Hans Åberg, Rasmus Jonlund, Carl Larsson.
Se också Jan Björklunds uttalande i Aftonbladet "Vi vill lagstifta".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar