Har lite sporadiskt lyssnat på rapporterna från MP:s kongress i helgen. Partiet vill regera Sverige och språkrören Eriksson/Wetterstrand försöker att visa trovärdighet på området samtidigt som medlemmarna inte är beredda att frångå vissa förändringskrav som kännetecknat Miljöpartiet.
Ett sådant är synen på arbete. Länge har partiet drivit 30 timmars arbetsvecka. Nu har man tydligen fastnat för 35 timmar, åtminstone som ett första krav. MP:s ledning inser uppenbarligen att arbetstidsförkortning minskar skatteintäkterna och eventuellt reformutrymme. Men de gröna medlemmarna delar inte den insikten.
Det är ju inte bara reformutrymmet som påverkas av antalet arbetade timmar. Även den nuvarande nivån på det vi allmänt kallar "välfärd" d v s skola, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och sjukvård påverkas. Och - inte att förglömma - nivån på pensionerna!
Det sistnämnda blev mycket tydligt efter regeringsskiftet, då pensionerna steg på grund av att arbetlösheten minskade och alltfler kom i arbete. Motsatt effekt syns nu i samband med finanskrisen.
Nu säger språkrören att det framförallt är för barnfamiljerna partiet vill sänka arbetstiden med motiveringen att de ska klara att få ihop livspusslet. Samtidigt vill de röd-gröna regeringsalternativet, där MP ju ingår, ta bort RUT-avdraget (?!).
För samhällsekonomin och därmed också för barnfamiljerna är det mer lönsamt att behålla RUT-avdraget och skippa arbetstidsförkortningen.
Ett bibehållet RUT-avdrag ger jobb och därmed fler arbetade timmar, som bidrar till samhällsekonomin. Det minskar svartarbetet, vilket leder till högre skatteintäkter. Och det underlättar att klara livspusslet och möjliggör troligen också att den som vill jobba mer (och bidra till samhällsekonomin) hinner göra det. Så varför välja det för samhället och därmed för individen minst lönsamma alternativet?
Länkar: DN, Aftonbladet, Kent Perssons blogg, Rasmus (Liberal)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar