Äldreombudsmannen/kvinnan på plats

Tidigare i år beslöt Äldrenämnden att inrätta en äldreombudsman. Något som jag motionerade om för ett 15-tal år se´n och som vi i Folkpartiet fortsatt att driva och i år äntligen fått majoritet för. Se tidigare blogginlägg om detta.

Nu är Äldreombudsmannen (som blev en kvinna) utsedd och kommer att tillhöra det nystartade kvalitets- och utvärderingskontoret. Linköpings första ÄO är presenterad i kommunens personaltidning och heter Maria Lindahl. Maria har en bakgrund som arbetsterapeut i kommunen sedan 1984 och säger att hon tror det finns ett behov av en ÄO. Vilket ju jag och mina partikollegor instämmer i till 110 %. Även de flesta andra politiker har glädjande nog numera uppfattat detta behov.

Arbetsuppgifterna består i stort av att

• genomföra uppsökande verksamhet för att få kontakt med äldre som ännu inte har någon kontakt med äldreomsorgen
• vara en neutral funktion utan koppling till någon utförare och ta emot synpunkter och klagomål och koppla ihop det med ansvariga chefer
• sammanställa och strukturera synpunkter och klagomål och redovisa dem för äldrenämnden.

Det finns ungefär 20 ÄO runtom i Sverige av vilka flera har varit igång ganska många år. Kan säkert vara ett inspirerande nätverk för att utveckla funktionen ytterligare.

FP om byggande i Sättuna

FP redovisade idag olika uppfattningar i frågan om översiktsplan för Sättuna. Avslagsyrkarnas argument handlade om att åkermark inte bör bebyggas.
Bebyggelse eller inte i Sättuna har diskuterats under ett antal år i Linköping. Senaste fullmäktigebehandling var den 8 juni 2010, då den gemensamma översiktsplanen Linköping-Norrköping samt översiktsplan för staden Linköping beslutades.

FP:s dåvarande fullmäktigeledamöter yrkade bifall till båda planerna. Dessutom lämnades i båda äendena vid KS- resp KF-behandling en protokollsanteckning:

PROTOKOLLSANTECKNING
Folkpartiet lämnar följande protokollsanteckning:
Ӂkermarken
Folkpartiet har i hela processen kring översiktsplaneringen betonat vikten av att bevara den bördiga åkermarken i Linköping. Vi har särskilt pekat på åkermarken kring E 4:an väster om Stångån, bl.a. området vid Sättuna. Vi bejakar att Linköping växer, men vi anser att tillväxten inte får ske på bekostnad av den bördigaste åkermarken i Sverige. Vi vill också lägga till att befolkningstillväxt inte är det yttersta målet för kommunen. Det viktigaste är att de människor som bor här trivs och känner framtidstro.”

Den tidigare folkpartigruppen har således inte yrkat att skrivningarna i översiktsplanerna om att Sättuna kan komma att bebyggas och att det då är ofrånkomligt att bygga på högklassig jordbruksmark ska utgå.

I FP:s handlingsprogram för innevarande mandatperiod står "Vi ska undvika att bygga på den bästa åkermarken."

Folkpartiets politiska utskott har vid flera tillfällen under året diskuterat Sättuna kopplat till byggande på åkermark och oenighet har rått. Dock ingen klar majoritet vare sig för eller emot utkristalliserats förrän nu i elfte timmen.
För oss som förespråkat byggnation på Sättuna har argumenten framförallt handlat om att ett nej till Sättuna med hänvisning till vikten av att bevara åkermark får stora konsekvenser för fortsatt utbyggnad i Linköping. Översiktsplan för Vikingstad är under utarbetande - åkermark tas i anspråk. I Linghem har byggts och byggs fortfarande på åkermark. Folkpariet har inte sagt nej.

Det finns ett antal andra argument för att anta översiktsplaner både för Sättuna och andra kommande tänkbara utbyggnadsområden. Men eftersom dagens debatt mest handlat om ja eller nej till byggande på åkermark berör jag som röstat för planen idag endast den delen. Även min kommunalrådskollega
Carina Boberg röstade för, se hennes blogg.
____________________

Obama vann!

Obama vann! Yes! Hinner inte skriva mer just nu. Länkar till DN och Birgitta Ohlssons uttalande, som jag instämmer helt och hållet i.

Hemlöshet

Igår hade Linköpings kommun besök av regeringens hemlöshetssamordnare. Tyvärr ser vi också i vår kommun ökade svårigheter för många att få en bostad. Ibland hjälper inte ens systemet med s.k. andrahandskontrakt.
Kvinnojouren vittnar om att kvinnor - och ofta deras barn - som bor i skyddat boende inte lyckas få en egen bostad. Utöver att det drabbar dem så påverkar det också möjligheten för andra kvinnor som behöver skydd eftersom lägenheterna disponeras längre än de tre månader som är avsett.
Stadsmissionen berättar att de ser fler som är uteliggare. Något som gör mig fruktansvärt beklämd. Linköping har knappast haft några uteliggare tidigare.

Två tunga orsaker kan konstateras. Orsaker som till stor del hör ihop. Brist på bostäder och högre krav på dem som får ett hyreskontrakt vad gäller betalningsförmåga. Sambandet är förstås att när efterfrågan är större än tillgång så är det lättare att höja ribban.

Det blev ett bra första möte med företrädare för bostadsföetag, frivilligorganisationer, socialtjänst m fl. Se referat i Linköpings Tidning.

Gömda barn får rätt till skolgång

Riktigt bra att regeringen kommit överens med MP om skolgång för gömda barn, se utbildningsminister Jan Björklunds(FP) Nyhetsbrev. Alla barn behöver gå i skolan. Alla barn behöver ha sociala kontakter med jämnåriga.

Mer skola, se Carina Bobergs(FP) blogg.

Regeringen stödjer barnomsorg på obekväm arbetstid

Regeringen bidrar nu med statsbidrag till kommuner som erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Sannerligen på tiden! Har aldrig förstått motståndet hos vissa i mitt parti mot denna form av barnomsorg. Det är naivt att tro att alla ensamstående föräldrar har mor- och/eller farföräldrar eller kompisar som alltid kan rycka in som barnvakt. Varför ska dessa barn oroligt behöva undra "vem ska vara hos mig i kväll när mamma (oftast) eller pappa jobbar?"

Och hur kan den regering som satt arbetslinjen i högsätet medverka till att en del människor inte kan ta ett jobb på grund av bristande barntillsynsmöjligheter? Visst, barnomsorg är ett kommunalt ansvar. Och många kommuner bl a min egen, har sedan länge insett nyttan och nödvändigheten av barnomsorg alla möjliga tider på dygnet.

Hur eller hur, nu blir det i alla fall pengar till kommunerna också för denna omsorg. Bra!

Äntligen positiva besked om infrastruktursatsningar bl a i Östergötland

Idag kom så beskedet! I Alliansregeringens höstbudget finns kraftfulla satsningar på infrastruktur.Den här i Östergötland hett efterlängtade Ostlänken kan börja byggas 2017, se Jan Björklunds Nyhetsbrev och regeringens PM.

Mer att fira idag var Alliansens 8-årsdag och firade gjorde partiledarna här i Linköping. I strålande sol och med stor uppslutning av folk på Stora Torget vid lunchtid blev det verkligen födelsedag. Och alla fyra partiledarna sken i kapp med solen när de utfrågades av Luf:s nyvalda ordförande Linda Nordlund.

I Linköping är vi ju extra glada denna vecka, eftersom beskedet om att regeringen stödjer fortsatt utveckling av JasGripen lämnades för några dagar sedan. Det betyder mycket för jobben i Linköping men än viktigare är att Sverige förstår att ta tillvara den enorma spetskompetens som finns just inom flygindustrin.

Om jag också räknar in den väg- och järnvägsutbyggnad som görs i västra länsdelen, framförallt i Motala, så har Alliansregeringen gjort mycket nytta för Östergötland. Den sk. Skepparpinan som möjliggör för Motala att slippa tung genomfartstrafik rätt igenom centrala stan har funnits i deras stadsplan sedan 1942! Jag var själv med och lobbade för bygget när jag var riksdagsledamot för några år sen och gläds nu verkligen med Motalaborna för den mycket förbättrade innerstadsmiljön.

Utredning om fastighetsbeskattning

Igår lämnades en utredning till regeringen med förslag kring fastighetsbeskattning. Inget parti har visat intresse för förslagen.
Trots detta läser jag på löpsedlarna till Aftonbladet och Expressen: så här blir din fastighetsskatt. En av tidningarna kunde t o m berätta hur den nya skatten kan slå lokalt (i detta fall för Linköpingsborna). Alltså: man ger sken av att det finns ett politiskt förslag som förstås ska "drabba" befolkningen.

I den bästa av världar är medborgarna uppdaterade och vet att detta bara är en utredarförslag, som dessutom inget partiet uttalat sig positivt till. Men så uppdaterade kan man inte begära att alla medborgare kan vara. I många fall inte ens har möjlighet att vara.

Syftet? sälja så många lösnummer som möjligt naturligtvis.
Ansvar för korrekt information? Inget

Inför Paralympics

I söndags arrangerade Östergötlands Handikappidrottsförbund en Paralympisk dag i Linköping. Detta inför de tävlingar som startar i London i slutet av augusti och dit två östgötaidrottare åker för att tävla bl a i bordtennis.
Föreningar som bedriver idrotter för personer med funktionsnedsättning visade upp sina medlemmars färdigheter. Där spelades rullstolsbasket, boccia, goalball, m fl idrotter.
Två rullstolsburna barn från Linköpings Handikappidrottsförbunds idrottsskola - den yngsta bara fyra år - utmanade två kommunpolitiker på en rullstolsstafett. En av de utmanade var jag. Det var verkligen en nyttig upplevelse. Att ta sig fram med en rullstol är inte så enkelt. Bland annat krävs starka armmuskler.

De som deltog i Stångåloppet, där rullstol var ett sätt att ta sig fram, kunde verkligen vittna om både otillgänglighet och medtrafikanter på cykel som tyckte att den rullstolsburne borde flytta sig snabbt.

Återigen gjorde jag reflektionen när jag körde hem att lagstiftning om att otillgänglighet måste klassas som diskriminering behövs. Det finns så många hinder och attityder som behöver förändras för att få ett samhälle FÖR ALLA.

Läs här vad Linköpings Tidning skriver om dagen http://www.linkopingstidning.se/article/articleview/48870/1/73/

Linköpings Universitet populärt

Corren skriver idag att Linköpings Universitet har lockat många sökande även inför denna hösttermin som snart tar sin början. Jätteroligt tycker jag både som Linköpingsbo och som kommunpolitiker. Läs också Universitets hemsida om de nya studenterna och Kalasmottagningen, där Linköpings kommun är en av sponsorerna.
Idag togs också första spadtaget för nya studentbostäder. Första etappen ska ge nya bostäder till nästa höstterminsstart.

Felmatchad arbetsmarknad

Svenskt Näringslivs Stefan Fölster skriver på dagens DN-debatt under rubriken "Felmatschad arbetsmarknad lämnar många unga utanför". Flera av hans åsikter är lätt att dela, andra inte.

Att debatten om ungdomsarbetslösheten är enkelspårig i Sverige eller åtminstone förenklad är sant. Att som socialdemokraterna påstå att om alla arbetslösa ungdomar sätts i utbildning så kommer arbetsgivarnas efterfrågan på kvalificerad arbetskraft att tillgodoses är väl det mest tydliga exemplet på en förenkling av problemet.
Därmed inte sagt att utbildning inte är värdefull. Men för ungdomar som inte fullgjort gymnasiet (och ibland inte ens grundskolan) så är det sannolikt mer lämpligt och framgångsrikt att få en anställning till lägre lön där utbildning ingår. Man brukar tala om "morötter och piska" för att skapa motivation. Här finns både och med en övervikt av morötter kan jag tycka.

Stefan Fölster lyfter också den omdebatterade frågan om ett mer flexibelt anställningsskydd. Jag tycker att mitt parti, Folkpartiet, har ett väl avvägt förslag, som innebär att kompetens ska väga tyngre än idag när en arbetsstyrka behöver minskas. Att anställningsskyddet fortfarande ska värnas är en socialliberal grundtanke.
Oron för att anställningsskyddet ska urholkas och konsekvenserna av detta bottnar, tror jag, till stor del i att det tyvärr alltemellanåt ges exempel på hur illa vissa arbetsgivare kan bete sig. Den misstro som redan finns i vårt land mot företag/företagare förstärks när media beskriver hur anställda kommer i kläm hos oseriösa arbetsgivare.

Att Arbetsförmedlingen borde konkurrensutsättas har jag tyckt länge. Jag förstår inte varför inte Alliansregeringen tagit itu med detta. Arbetsförmedlingens verksamhet kan ju inte betraktas som myndighetsutövning i den bemärkelsen att den inte skulle kunna skötas av fler aktörer. Därmed inte sagt att arbetsförmedlande inte till någon del skall vara i "egenregi" d v s statlig.

Fölster kritiserar att vissa partier vill höja a-kassan. Folkpartiet är ett av dessa partier. Här tycker jag att Fölster har fel. Han blandar ihop att "det ska löna sig att arbeta" med det försäkringsskydd som ett välfärdsland måste kunna garantera människor under en period mellan uppsägning och ett nytt jobb. Det är inte rimligt att människor ska behöva ställa om sitt liv under en kort period av arbetslöshet på grund av att a-kasseersättningen inte räcker till normala levnadsomkostnader. Det är samma syn som Sverige har på sjukpenningen. En kortare tids sjukskrivning ska inte föröda familjens ekonomi. Folkpartiet beskriver synen på försäkringsskydd i en SvD-artikel tidigare i somras.

Fölster skriver att det är avgörande hur ungdomar lyckas lära och bygga upp erfarenheter som gör dem efterfrågade senare i livet. En reflektion jag gör är att vi alla oftare bör tala om "arbetets värde". Det ges - alltför ofta, tycker jag - bilder av att arbeta är en del av livet som tyvärr måste genomlidas. Skolan ska vara "rolig" inte en förberedelse för vuxenlivet. Ett sabbatsår efter gymnasiet för att "känna efter vad man vill göra" är naturligt för många. Och bland vuxna talas ofta om pension så tidigt som möjligt så "man får göra vad man vill".
Alla har självklart rätt att tycka och uttrycka vad man vill. Men det behövs en balans i debatten. Det går att leva ett rikt liv med olika intressen under ett långt arbetsliv. Och det är inte fel att tycka att det är kul att jobba. Och det är inte fel att skolan förbereder unga männisskor för både livet i sig och arbetslivet. Arbete är inte ett nödvändigt ont utan något som ger social gemenskap, tillfredsställelse över att uträtta något och att kunna försörja sig. Och alla jobb behövs!

Kollat kollektivtrafiken

Idag har jag tillsammans med mina partikollega Maud Ericsson kollat busshållplatser i ett av kommunens bostadsområden. Eller kanske mer rätt: vi kollade vilka som var kvar efter viss indragning.
En boende i området svarade på vår medborgarenkät tidigare i somras och berättade att tre hållplatser "försvunnit". Vilket förstås innebär längre avstånd till den som nu är "närmast".

Nu är det ju Landstinget som tagit över ansvaret för kollektivtrafiken i länet och därmed också i vår kommun. Men det förtar inte vårt ansvar som kommunpolitiker att se till att målet om att så många som möjligt ska kunna använda kollektivtrafiken i stället för bilen kan upprätthållas.
Och för äldre och för personer med funktionsnedsättning kan det ju handla om att behöva anlita färdtjänst trots att man skulle kunna ha friheten att ta bussen utan att behöva förbeställa sin resa. Det är ingen bra utveckling.

Boken om Thomas Quick

Läser i dagens Östgötacorrespondenten en intervju med journalisten Mattias Göransson kring Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" (länk saknas tyvärr). Boken, som ges ut postumt, eftersom författaren avled i januari i år, är skriven ur ett vårdperspektiv.
Vad var det som hände egentligen? En vårdskandal eller myndigheters "bisarra längtan efter att få stoltsera med en svensk seriemördare"? frågar Råstam i boken. Allt efter modell USA.

Vårdskandal eller rättsskandal? Oavsett vilket så är det fruktansvärt hur en människa kan bli utsatt. Och alla andra som berörts genom att ett antal personer mördats och där anhöriga inte vet om rätt person dömts för morden.

Såg att en förälder önskar en kommission. Ja, kanske. Oavsett om det är en vårdskandal eller en rättsskandal.

Åter på jobbet

Så var semestern slut för den här gången. Första dan på jobbet idag, alltså. Inte så motigt när man har förmånen att få syssla med sitt största intresse, nämligen politik, på heltid.
Dessutom hann dagen inte bli så många timmar gammal förrän regnet kom - igen.

En som tydligen gjort sista dan på jobbet idag är, enligt media, Tillväxtverkets generaldirektör (Aftonbladet, DN, Expressen, SvD).

Årsdagen av Oslo och Utöja

Så har det gått ett år sedan den fruktansvärda tragedin som drabbade vårt grannland Norge. En tragedi ur ett nationellt perspektiv men självklart också för varje enskild människa som berördes. Föräldrar och andra anhöriga till de omkomna inte minst.
För de som överlevde är naturligtvis den här dagen enormt känslofylld. Jag hoppas att alla fått professionell hjälp att bearbeta det som hände. Såg på morgonTV en intervju med den unge mannen som hade till uppgift att kolla vilka som reste till Utöja. Han berättade om sin väg tillbaka under året som gått och att han fått psykologhjälp för att bearbeta sina tankar och frågorna: kunde jag ha förhindrat Behring-Breiviks möjlighet att komma iland på ön?

Under året har vi alla kunnat ta del av den pågående rättegången. Den 24 augusti faller domen enligt mediauppgifter.

Tack DO

En utmärkt saklig artikel i gårdagens GP och i Dagens Samhälle kring behovet av en lag där otillgänglighet klassas som diskriminering. Tack DO! All opinionsbildning behövs för att få en lagändring till stånd.

Märkligt om kameror på Ågatan

Efter den senaste riktigt otäcka händelsen på Ågatan med skottlossning mot en krog kommer som ett brev på posten rop på övervakningskameror (Corren 13-14 juni 2012).
Och idag anser Correns chefredaktör Charlotta Friborg att det finns starka skäl för ett Ja till kameraövervakning. Detta trots henns utmärkta argumentation i meningen innan till varför kameror inte borde finnas där om samhället respekterar individens skydd för den personliga integriteten.

Om nu kameraövervakning ska accepteras på stans krogtätaste gata så måste argumenten för detta vara ärliga och sanningsenliga. Den här typen av brott - eller rättare typen av brottslingar - hindras inte av ett antal övervakningskameror. Däremot kan brottslingarna förhoppningsvis lättare spåras och dömas att sona sina brott. Under förutsättning att de inte är maskerade, vilket de tydligen varit den här gången.
För tydligen har Polisen redan kameror på plats. Och trots detta hände skjutningen. Berodde det månne på att skurkarna inte visste att det fanns kameror? Om de hade vetat det hade de då avstått från att skjuta klockan fyra på morgonen? Nej, troligen inte.
Den här typen av brott förhindras inte med fler och fler steg mot "ett storebror ser dig-samhälle". Däremot skulle säkert ökat antal poliser med regelbunden närvaro minska riskerna och därmed öka tryggheten för vanligt folk att vistas på Ågatan.

Sverige har aldrig haft tillgång till så många poliser som nu. Alliansregeringen har leverat vad man lovat. Handlar det om prioriteringar, handlar det om att resurser går till skrivbordsarbete som annan personal skulle kunna utföra? Jag vet inte. Men någonstans blir det fel när polisstyrelsens ordförande vill ha fler övervakningskameror för att förhindra grov brottslighet i stället för att se till att polisen kontinuerligt och dygnet runt kan prioritera den mest brottsutsatta gatan i stan.

Skydda äldre från våld och övergrepp

I morgon - den 15 juni - är det den internationella dagen mot våld och övergrepp mot äldre, World Elder Abuse Awareness Day. Något att tänka på och att göra något åt.
Se Barbro Westerholms (FP) nyhetsbrev kring ämnet.

Kompetenta kvinnor och Dialog med företagare

Idag besökte jag ett lokalt assistansföretag, Björkö Assistans, i samband med den s.k. 100-dagen i Linköping.
Ett årligt förekommande arrangemang, som i år fyller fem år. Därav lite extra trevligt med mat och mingel under kvällen på Sky Meeting, där man kan beskåda Linköping från 19 våningars höjd. Underbart!

Vid mitt besök fick jag en god inblick i hur ett medelstort, lokalt assistansföretag jobbar. Jag fick också med mig hans och hans medarbetares synpunkter kring regelverk och myndighetshantering rörande personlig assistans. Förstår också hur mycket skada den s.k. rullstolsmannen i Östergötland och bedrägerierna i Halland gjort när det gäller allmänhetens misstro mot de som jobbar i branschen.

Men jag mötte också engagemang och arbetsglädje, vilket kändes mycket bra. Därutöver en trevlig pratstund om vardagslivet i största allmänhet.

Kul under kvällens arrangemang var också presentationen av två ganska nyanställda, mycket kompetenta kvinnor på ledande poster i kommunen. Den ena kvinnan är näringslivschef och den andra samhällsbyggnadsdirektör. Goda förebilder för dagens unga kvinnor på väg ut i yrkeslivet. Och inte nog med det. Presentationen gjordes av ytterligare en kompetent kvinna, som också håller i allt arbete med denna dag.

Det talas ibland om backlash för jämställdhet och kvinnors karriärmöjligheter. Och det är säkert sant i vissa delar och på vissa områden. Men det har ändå hänt en hel del utveckling i positiv riktning. Det är inte så längese´n som det skulle ha stått åtminstone två män vid ett framträdande under en sådan dag.

En vecka präglad av tillgänglighetsfrågan

I går genomfördes årets tillgänglighetsmarsch runtom i landet. I Östergötland gick marschen i år i Linköping. God uppslutning från organisationerna med DHR i spetsen. Också politiken var representerad med flera lokala partiföreträdare. Flest tror jag vi var från Folkpartiet vars vikarierande riksdagsledamot Mathias Sundin (hemmahörande i Norrköping) också deltog. Se Carina Bobergs blogg.

ÖstgötaCorrespondenten hade i fredagens tidning en intervju med mig och en moderat riksdagsledamot från Motala (läs intervjun nedan).

ÖstgötaCorrespondenten 25 maj 2012

Darell (FP) kräver ny diskrimineringslag

- Beredd att gå samman med (S) mot (M)

 Linnéa Darell (FP) kräver en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet. Hon hamnar därmed på kollisionskurs med Moderaterna som hävdar att en ny lag skulle kosta samhället tio miljarder kronor.

- För att tala klarspråk är moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslag, säger Linnéa Darell, som har stor erfarenhet av att arbeta med frågor som rör funktionshinder på lokal och nationell nivå.

Rätt att delta
För Linnéa Darell är tillgängligheten en fråga om mänskliga rättigheter, alla ska ha rätt att delta i samhällslivet.

- Det finns en rädsla för att näringslivet ska påverkas av höga ombyggnadskostnader. Men det finns inga sådana erfarenheter från andra länder med liknande lagstiftning.

Andreas Norlén, moderat riksdagsledamot från Östergötland, är Moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslagstiftning?

- Vi är inte någon bromskloss. Tvärtom tar vi frågan om diskrimineringslagen på stort allvar. Vi vill göra en grundlig utvärdering och vi måste ha finansiering. Statskontoret har räknat på samhällskostnader på omkring 10 miljarder kronor per år.

Marsch för tillgänglighet

På lördag går marschen för tillgänglighet i Linköping och en mängd andra platser i landet. Det är för tionde året i rad handikapprörelserna genomför marschen ändå har det inte blivit någon lagändring.

Genom utredningen ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund” finns ett färdigt lagförslag om att klassa otillgänglighet som diskriminering. Förslaget har legat på regeringens bord sedan december 2010. Det finns också en majoritet i riksdagen för att rösta igenom ett sådant lagförslag.

- Socialdemokraterna stödjer handikapprörelsen när det gäller tillgängligheten. Vi brukar ju inte jobba så inom alliansen men i det här fallet är det frestande, säger Linnéa Darell och öppnar därmed för ett blocköverskridande beslut.

- Om den goda viljan fanns skulle en ny diskrimineringslag kunna träda i kraft inom ett år, tror hon.

Allt fler äldre

Förbundet Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet (DHR) som arrangerar marscherna säger sig ha tröttnat på politikerna som säger sig vara för en ny lagstiftning men ändå inte driver igenom den. Därför kommer inga politiska tal att hållas vid marscherna i Stockholm och Göteborg. I Linköping är det Bo Svensson från DHR som håller tal.

- Kanske är det något slags politisk taktik Moderaterna håller på med, jag har svårt att förstå deras handlande. Det är inte bara personer med funktionsnedsättning som drabbas av bristande tillgänglighet, gruppen med äldre blir all fler.

Flera andra länder har en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet, hur ser du på det?

- Vi kan bara ta ansvar för hur situationen ser ut här, säger Andreas Norlén.

När tror du det kan komma en ny lag i Sverige?

- Det vågar jag inte ha en uppfattning om.

--------

Linnéa Darell har tidigare suttit i riksdagen där hon lagt flera motioner om funktionshindrades situation och i LSS-kommittén. Numera är hon kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden. Andreas Norlén sitter bland annat i Konstitutionsutskottet som bland annat arbetar med mänskliga rättigheter.

 Annika Rehn

Läs gärna inlägget på bloggen Fulldelaktighet.nu. Läs också mitt tidigare blogginlägg med länk till FP-rapport.

Tydligare myndighetsstruktur inom vård & omsorg

I veckan presenterades statens vård- och omsorgsutredning med rubriken "Gör det enklare!"
Förslaget innebär att fyra myndigheter ersätter dagens tio myndigheter bl a Socialstyrelsen, ett statligt bolag samt Hjälpmedelsinstitutet, som är en ideell förening.
De nya myndigheterna är:
Kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg
Inspektionen för hälsa, vård och omsorg
Infrastrukturmyndigheten för hälsa, vård och omsorg
Myndigheten för välfärdsstrategi

Jag kan inte bedöma de totala effekterna av förslaget men det jag spontant känner är bra är den särskilda Inspektionen, där tillstånds- och tillsynsverksamhet föreslås finnas.

Redan när förslaget om att flytta den sociala tillsynen från Länsstyrelserna till Socialstyrelsen var på remiss var jag - och många med mig - tveksamma. Inte att flytta tillsynen från Länsstyrelserna men sammanslagningen med Socialstyrelsen. Det hade varit klokt att redan från början inrätta en separat tillsynsmyndighet.

Utredaren beskriver också en tidplan för förändringen. Det är snabba ryck. Om ett och ett halvt år ska de fyra myndigheterna vara på plats. Fa´n tro´t!

Förbud mot åldersdiskriminering

DN skriver idag att regeringen nu inför förbud mot åldersdiskriminering. Utmärkt! Då kan man räkna med att få anses som myndig och kapabel att själv bestämma om och när man vill ha t ex ett mobilabonnemang även efter fyllda 65+.

Det är dags att vi i Sverige vaknar upp och inser att en människa inte är förbrukad i och med att den ännu så länge traditionella pensionsåldern är uppnådd. Det gäller också i arbetslivet. Låt människor själva välja hur länge man vill jobba.

Ett samhälle där alla kan delta

Så lyder rubiken på Folkpartiets förslag från igår (2012-05-10) att införa skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. För oss folkpartister har det varit ett självklart mål sedan länge. Målet befästes ytterligare i höstas då landsmötet gav starkt stöd till en motion från Anne-Marie Ekström.

Sverige står bakom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder ett ansvar att se till att ha lika förutsättningar för deltagande i samhällslivet antingen man har en funktionsnedsättning eller ej. Så är det dock inte idag. Det finns regelverk i den riktningen och på flera områden t ex byggnormer, tillgänglig kollektivtrafik m fl men trots detta fortsätter vi att bygga fast oss i ett samhälle där många människor inte kan vara med på lika villkor.

Goda exempel och erfarenheter finns att hämta från andra länder. USA var först med en diskrimineringslag. År 1990, alltså för 22 år se´n kom ADA (Americans with Disabilities Act). Andra exempel är Australien (1992) och Norge 2009. Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika och Frankrike har motsvarande lagstiftning.
Så det är hög tid för Sverige att leva upp till de åtagande som anslutningen till FN-konventionen innebär också i verkligheten och inte bara som en ministerunderskrift.

Nu är det ju också så att god tillgänglig för personer med funktionsnedsättning även är bra för alla andra medborgare. För äldre (notera den demografiska utvecklingen), för familjer med barnvagnar m fl. Vi ska också komma ihåg att även den som inte har en funktionsnedsättning idag kan ha ett stort behov i morgon på grund av en stroke, en trafikolycka eller annan händelse som förändrar livet.

En vanlig invändning från både politiskt håll som från näringsliv och andra aktörer är att en lagreglering skulle komma att betyda orimligt stora kostnader. Men i de länder som haft diskrimineringslagstiftning i tjugotalet år finns inga belägg för det. Inte heller att rättsväsendet belastats onomalt mycket rörande anmälningar om diskriminering.

Hur skulle då en lag se ut i Sverige? Ja, det finns faktiskt ett färdigt förslag att genomföra. Utredningen "Bakom fagert tal" från 2010 fick övervägande positiv respons och Folkpartiets uppfattning är att grunden finns för att snabbt åstadkomma en lagstiftning. Vad gäller kostnadsfrågan, som några remissvar uttryckt oro för, så menar utredaren att berörd verksamhet måste kunna bära kostnaden - lagen ska inte driva verksamheter i konkurs. Och, som jag skrev ovan, erfarenheter från andra länder visar inte på att orimliga kostnader blir konsekvensen av en dylik lagstiftning.

Folkpartiets ställningstagande är glasklart. Bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering. Grunden för vårt ställningstagande är liberalismens mål att varje individ i så stor utsträckning som möjligt ska ha makt att forma sitt liv. Nu väntar vi på övriga partiers besked!

Det räcker med LSS-utredningar - stå upp för de fagra löftena!

I veckan debatterades och beslutades socialutskottets betänkande rörande funktionshinderpolitiken. Huvudfrågan var vad händer med den personliga assistansen. Flera hundra personer har mist sin assistans sedan hösten 2009 genom Försäkringskassans tolkning av en regeringsrättsdom. Åtskilliga politiska röster har uttryckt kritik och riksdagens socialutskott har gjort uttalanden om att inriktningen i LSS-lagstiftningen ligger fast. Vackra ord som ingett förhoppningar hos personer med omfattande funktionsnedsättning att kunna fortsätta att leva som andra med stöd av personlig assistans.

Försäkringskassans svar blev att uttalanden - om så från den lagstiftande församlingen i landet - har ingen betydelse. Vill politikerna undanröja regeringsrättsdomens effekter måste man förtydliga lagen.

Regeringen tillsatte en utredning för att se hur fusk och missbruk av den personliga assistansen kan förhindras. Inget fel i det. Ingen  - allra minst de som behöver assistans - är betjänt av att sådant förekommer.

Nåväl, utredningen "Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning" lämnades till regeringen i februari i år. Men den gav inga svar på hur de, som trots sitt rättmätiga behov av assistans blivit och fortfarande blir av med den, skulle få en annan bedömning. Och det var heller inte avsikten med utredningen.

Så kvar stod de assistansberättigade med sin oro. Motioner skrevs av riksdagsledamöter och löften fortsatte att ges. Socialutskottet arrangerade utfrågningar av myndighetsföreträdare bl a Försäkringskassan men också av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Kändes seriöst och gediget.

Vad blev då slutsatsen? Ja, tro det eller ej. En ny utredning med uppdrag att "skyndsamt" komma med redovisning. Med "skyndsamt" menar utskottet åtta månader och sedan ska regeringens slutsatser inväntas. I verkligheten betyder det för alla assistansberättigade som det närmaste året kan bli berörda av de lagenliga tvåårsomprövningarna ytterligare ett år av oro över vad framtiden kan komma att innebära. Och de som det närmaste året råkar ut för sjukdom eller olycka, som leder till grav funktionsnedsättning, kan inte vara säkra på att få det stöd som LSS och personlig assistans var tänkt att ge.

Nu precis när jag skriver det här hålls en manifestation i Stockholm med rubriken "Assistansaktionen". Flera av talarna känner jag bl a Vilhelm Ekensteen. Vilhelm vet vad han talar om när han beskriver betydelsen av personlig assistans. Jag har många gånger haft anledning att bli djupt imponerad den ork och det engagemang han visar prov på trots en mycket omfattande funktionsnedsättning.

Det var väl inte så här det skulle bli? Alliansregeringen med Bengt Westerberg (FP) som socialminister i början av nittiotalet införde LSS inkl den personliga assistansen. En reform som många med omfattande funktionsnedsättning beskrivit som en revolution. De fick möjlighet att delta i föreningsliv, att kunna arbeta och att kunna delta i sina barns aktiviteter som andra föräldrar. De kunde styra över sitt vardag på det sätt som vi utan funktionsnedsättning tar för självklart.

Jag har hört många politiker kritisera att dåvarande regering inte insåg kostnaderna. Men vad är innebörden av den kritiken? Att samhället inte har "råd" att låta människor med grava funktionsnedsättningar få studera, jobba och leva som andra? Hade lagen inte införts om kostnadsutvecklingen kunnat förutses?

Det är med sorg i hjärtat jag nu ser riksdagens och regeringens hantering av den personliga assistansen. Allra mest ledsen är jag över att Allianspartierna inkl mitt eget parti skjuter frågan framför sig genom en ny utredning. En manifestation av det slag som "Assistansaktionen" är skulle inte behövas under en regering där Folkpartiet ingår.

1 maj

Två nya partiledare inför årets 1 maj-tal. Stefan Löfven för socialdemokraterna och Jonas Sjöstedt för vänsterpartiet. Nya partiledare men inte så mycket nytt i talen om man får tro referaten.
Skäll på regeringen, förstås.
Jonas Sjöstedt tänker tydligen betala alla sina föreslagna reformer med en s.k. "bankskatt", som påstås inbringa 4 miljarder i statskassan.

Imorgon presenteras oppositionspartiernas skuggbudgetar. Ska försöka hinna kolla dem.

Trängselskatt utan trängsel?

Centerpartiet tycker att Linköping bör införa trängselskatt (DN-debatt). Jag - och många andra också - undrar varför? Om skatt på trängsel ska införas måste det finnas trängsel, eller? I Linköping är det smärre bilköer ca en halvtimme på morgonen och lika länge när folk ska hem från jobbet. Jag kör varje dag så jag har rätt god koll på trafikläget.

Egentligen är det väl en miljöskatt centerpartiet vill ha. Men inte heller det behövs i Linköping. Alla bussar i kollektivtrafiken och de flesta taxibilar (samt en del privatpersoner) kör på biogas, vilket har inneburit en fantastisk förbättring av luften i innerstan.

Nej, Folkpartiets recept om man vill minska biltrafiken i tätorten är mycket mer positivt. Bygg ut kollektivtrafiken så att även vi som bor på landsbygden kan nyttja den för arbetsresor. Så dyrt som nu är att köra bil så skulle de flesta av oss säkerligen välja bussen. Eller kanske pendeltåget om regeringen beslutar sig för att bygga fler spår så det kan bli fler pendeltåg och fler stopp.

Ekonomiska styrmedel kan vara rätt i en del fall. Men de måste i så fall vara av det slag att syftet blir begripligt för människor. Risken är att de annars saknar effekt. Vill man ändra folks beteenden då är ofta morötter bättre än piska.

Visst vill invandrare jobba

I kvällens Agenda debatterade Erik Ullenhag (FP) integrationspolitik med Ylva Johansson (S). Som inledning visades hur invandrade somalier arbetar med skogsröjning i skogarna utanför Borlänge. Killarna var jättenöjda med att få jobba och slippa vara beroende av försörjningsstöd från kommunen. Till skillnad från svenskfödda personer som ratar sådana jobb.

Och uppenbarligen var det också programledarens, Mats Knutssons, uppfattning att dessa jobb inte var något att ha. Han frågade Erik Ullenhag flera gånger om det inte finns risk för att invandrarna fastnar i låglönejobb när de nu måste börja där. Erik gav som alltid bra svar. Nämligen att alla jobb är bra, eftersom de ger möjlighet till egen försörjning.

Bra undervisning inte så viktigt för (S)

Tillbringat dag 1 av årets första budgetberedning. Alla nämnder får presentera sina första förslag inför budget 2013-14 (Linköping har två-årsbudget).
En av dagens nämnder var barn- och ungdomsnämnden. Utbildningskontorets presentation av hur planeringen för den nya skolan ser ut gladde mig som folkpartist. Och framförallt för framtidens elever naturligtvis.
Lite suck och stön från ansvarig politiker att staten inte skickar med tillräckligt med resurser samtidigt som kraven är jättetuffa och ska genomföras snabbt. Att staten inte skickar med tillräckligt med resurser kan jag också beklaga. Men det är inte FP som styr över finansdepartementet.
Att det går fort är viktigt för samhällsutvecklingen. Det tar, som bekant, lång tid att få genomslag av skolreformer.

Intressant att notera ett uttalande från en företrädare för (S): Vi behöver ju inte vara bäst i klassen. Tydligen tycker socialdemokraterna att kommunerna inte nödvändigtvis behöver leva upp till gällande lagstiftning om inte staten skickar med full finansiering. Om även kommande elevkullar får en fortsatt mindre bra undervisning har ingen betydelse uppenbarligen.  Tur för Linköpings elever att socialdemokraterna är i opposition.

Nattklubb utan alkohol

TV 4 Öst rapporterar i kväll om planerna på en nattklubb utan alkoholservering i Linköping. Utmärkt idé! Säkert intressant för den som inte vill dricka och för den som inte bör utsätta sig för frestelsen att dricka p g a tidigare missbruk.
Hoppas den kan förverkligas och överleva.

Framtida pensioner

Idag skriver Bo Könberg på DN-debatt att det visst är möjligt att behålla bra nivå på framtidens pensioner. Detta trots att vi blir så många fler som kommer vara ålderspensionärer om ett antal år. Bo är till skillnad från ett antal andra sk pensionsspecialister verklig specialist. Han nämns ofta som det nuvarande systemets "pappa".

Beräkningarna i dagens DN-artikel känns realistiska och trovärdiga. Nuvarande pensionssystem bygger på att alla som kan arbeta får göra det och då också tar ansvar för sin framtida pension. Ju tidigare ingång på arbetsmarknaden och /eller senare utträde från densamma påverkar pensionen. Även om de oranga kuverten påstås vara trista och obegripliga så ger de dock möjlighet att följa utvecklingen av intjänandet.

Kommunstyrelse med tvillingstäderna

Ser att jag inte bloggat på flera veckor. Varför? Ja, bl a för att jag varit på semester. Förra veckan tillbringade maken och jag på Gran Canaria/Playa del Ingle´s. Helt underbart med riktigt härlig värme och sol. En del blåst visserligen men vad gör det när vindarna är varma. En och annan "sandstorm" får man också ta. Och tar man semester så är det först en massa arbete före för att ingenting viktigt ska vara ogjort när man reser iväg. När man sedan återvänder så är e-postkorgarna superfulla. Jag har tre e-postadresser (för att skilja mina uppdrag bl a ). Men det är ju kul att inte vara bortglömd, eller hur?

Idag har tvillingstäderna Linköping-Norrköping haft ett gemensamt kommunstyrelsesammanträde. Det sker ett par gånger per år. Däremellan träffas presidierna i resp KS för att diskutera gemensamma frågor. Ofta handlar de gemensamma ärendena om infrastruktur. Så också idag.

Den sista (senaste?) flygplatsutredningen presenterades för ledamöterna och många ställde frågor till utredaren. Utredningen visar att flygplatserna i Norrköping resp Linköping kompletterar varandras utbud och har ett allt bättre resandeunderlag. Dock finns en god potential för ytterligare ökning. Detta p g a att många fortfarande reser till och från regionen via Arlanda helt i onödan. Okunskapen om resmöjligheterna lokalt och vidare ut i världen är ganska stor. Här behövs information till företag och myndigheter, till resebyråer och till enskilda.

Den andra infrastrukturdelen idag handlade om den s.k. kapacitetsutredningen kring bl a järnväg och vägar. Äntligen tycks regeringen, åtminstone nuvarande infrastrukturminister, förstått att sträckan Norrköping-Linköping är en riktigt allvarlig flaskhals vad gäller järnvägsspår. Även om en lösning inte kan vara klar "imorgon", vilket skulle behövas så ser det i alla fall lite ljusare ut i statens planering.

Prinsessfödsel och bokrea

Rubriken kanske tycks respektlös men det är inte meningen. Jag gratulerar gärna Viktoria och Daniel till att ha blivit föräldrar. Det är fantastisk upplevelse att få barn (och även barnbarn).
Däremot kan jag inte instämma i att den här dagen är något annat en vanlig dag (med te x bokrea) för oss andra. Möjligen har den betydelse för Sverige i det avseende att monarkin kommer att förbli kvar i ytterligare hundra år.

Spelar det då någon roll? Ja, inte minst för att både dagens nyfödda och hennes eventuella syskon tvingas leva ett liv som knappast hör hemma på 2000-talet. Att ett modernt land som väl de flesta vill att Sverige ska vara har ett ämbete som ärvs är inte heller vare sig lämpligt eller tidsenligt. Än mindre tidsenligt är det att den nyföddas namn presenteras vid konselj på Slottet, som sker i morgon. Och dit tydligen hela regeringen måste bege sig.
Nyamko Sabuni var inbokad på besök på Länsstyrelsen i Östergötland m fl besök imorgon. Hela arrangemanget ställdes in i eftermiddag.

Så till bokrean. Härlig upplevelse att gå runt och kolla och veta att man faktiskt kan köpa flera stycken böcker utan att det känns i plånboken. Jag hade dessutom turen att ha fått presentkort i julklapp. Det blev en blandad kompott, som det ofta blir på bokrea. Vad sägs om "En liten bok om ondska" av Ann Heberlein. Jag blev intresserad av hennes böcker efter att dels ha lyssnat på henne vid psykiatriveckan i Linköping för några år sedan och efter det läst hennes bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva."
En annan bok som ska bli intressant att läsa är "Drevet går" av Anders Pihlblad. Han har ju både utsatt andra för mediadrev och själv fått smaka på det. Schenström-affären, om ni minns.
Några deckare måste ju med förstås t ex Jens Lapidus "Livet deluxe".  I övrigt lite varierande inklusive några pocket att ha med på tåg och flyg. Totalt 10 böcker för sammanlagt för 523 kronor!

Jag tänker när jag går till bilen med min kasse böcker och känner mig rik att dagens barn går miste om något om de inte tidigt får uppleva känslan av att öppna en bok och undra över vad berättelsen ska lära dem. Jag har självklart inget emot att modern teknik används t ex i skolan men att något föraktfullt uttrycka att böcker inte behövs då har vuxenvärlden bestulit barnen på en känsla och upplevelse.

Själv har jag haft lyckan att få uppleva böckernas värld tidigt. Dock fanns inte alltid råd när som helst under året att köpa böcker utan det var biblioteket som gällde. Men vid jul och födelsedag var de hårda paketen oftast böcker. Fortfarande som vuxen känner jag en viss lyckokänsla när jag får en ny bok från bokklubben. Eller som idag när jag vandrade ut ur bokhandeln med min kasse. Känslan av att så snart jag hinner så väntar några härliga timmar med en ny upplevelse eller med nya kunskaper.

Äntligen en äldreombudsman i Linköping!

Idag beslutade äldrenämnden att inrätta en äldreombudsman. Det var på tiden. Första motionen lade jag i kommunfullmäktige för 15 år sedan. Då fick motionen stöd av kristdemokraterna. Övriga partier avslog.
Sedan har vi från folkpartiet drivit kravet i valrörelse efter valrörelse. När så Alliansens gemensamma program skulle formas hösten 2010 då lyckades jag få med äldreombudsmannen.

Vi genomför nu ett arbete kring förstärkning av kvalitetsuppföljning både inom äldre- och LSS-omsorgen. Jag hoppas att det kan bli enighet om en särskild enhet för dessa uppgifter. Då ska naturligtvis äldreombudsmannen ha sin placering där.

Det väckte viss uppmärksamhet i lokala media (TV 4, Östnytt) att jag och Folkpartiet inte givit upp trots att det tagit femton år att nå resultat.

Hur länge ska vi jobba?

För mig är svaret givet - så länge jag som individ vill. Jag har länge tyckt, i likhet med många andra faktiskt, att den sluttid som finns idag (67 år) bör tas bort. Det är inte detsamma som att alla ska jobba längre än idag.

Igår blev det ett väldigt rabalder när statsministern antydde att det skulle kunna bli möjligt att få jobba till 75. Att fler kommer att behöva jobba längre än idag är tämligen säkert om pensioner och välfärd ska kunna bibehållas. Den insikten borde inte ha blivit en nyhet. För ett antal år sedan visade utredningen Senior 2005 att pensionsåldern skulle tänkas bli runt 79. Då blev det också ett förfärligt väsen och debatten tystnade.

Bra nivå på pensionerna, både idag och i framtiden, bygger på nivån på antalet arbetade timmar. Det kan naturligtvis åstadkommas i båda ändar så att säga. Tidigare inträde på arbetsmarknaden för fler yngre, färre arbetslösa i alla åldrar och fler äldre som jobbar längre. Det betyder inte att alla ska jobba till en viss tidpunkt. Så är det ju inte idag med den pensionsålder som finns. Genomsnittet för avgång ur arbetslivet ligger idag på ca 63 år.

Känns också angeläget att påminna om att när folkpensionen infördes 1913 (fyller alltså 100 år nästa år) var pensionsåldern 67 år. Den var således högre än den genomsnittliga livslängden, vilket betydde att ganska få hann komma ifråga för pensionsutbetalning. Sedan dess har mycket hänt vad gäller livslängd. Och den fortsätter att öka, vilket naturligtvis är glädjande, eftersom orsakerna är en totalt sett bättre levnadsstandard med bra bostader, bättre arbetsmiljö, tillgång till sjukvård m m. Så en diskussion om pensionsålder borde inte åstadkomma ett sådant ramaskri.

Jag hoppas att diskussionen nu inte stannar utan i stället utvecklas till en sansad och saklig diskussion om vilka möjligheter det framtida arbetslivet ska ge för att fler ska kunna jobba minst så länge som idag och gärna längre eftersom Sverige oundvikligen går emot en tid då alltfler i arbetsför ålder ska försörja en allt åldrande befolkning.

Jag hoppas också att insikterna om denna verklighet också leder till att äldre kan känna sig välkomna i ett aktivt arbetsliv. Kunskaper och livserfarenhet måste värderas högre än idag.
Inom politiken borde äldre vara mer välkomna i framtiden eftersom grundidén är att den politiska representationen ska spegla befolkningen. Det har ju länge varit ett starkt argument för att ha fler unga på kommun- och riksdagslistor. Men än så länge har det inte satt några spår vid valen vare sig för de allra yngsta eller för de äldre. Det kan man se om man tittar på riksdagens sammansättning.

Hemsjukvårdsreform, BRIS-rapport mm

Östergötlands tretton kommuner och Landstinget förbereder nu en hemsjukvårdsreform, som innebär att kommunerna tar över hemsjukvården. Förändringen planeras ske den 1 januari 2014. Under innevarande år kommer alla nödvändiga beslut att fattas och 2013 blir ett förberedelsernas år.
Syftet med reformen är att patienter och brukare ska få en hemsjukvård med större kontinuitet och bättre helhetssyn när ansvaret samlas hos en och samma huvudman.
Läns-SLAKO (samrådsorgan mellan länets samtliga kommuner och Landstinget i vård- och omsorgsfrågor) ansvarar för planeringsarbetet och dess AU utgör politisk styrgrupp. Ett antal arbetsgrupper med representation från olika verksamhetsdelar och delar av länet är i full gång. Även i varje kommun krävs ett gediget förberedelsearbete.

I fredags togs ett första steg genom det inriktningsbeslut kring ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landstinget som SLAKO antog. Igår höll ordföranden och jag (vice ordf) tillsammans med projektledaren och representanter för östra resp västra länsdelen en pressträff för att informera media och allmänhet. Kommunikation är och kommer att vara av största vikt.

Linköpings tidning, Radio Östergötland

I förmiddags lyssnade jag på representanter från BRIS´ regionala kontor i Östergötland, som presenterade årets BRIS-rapport. Temat i år är Psykisk ohälsa. Utöver rapporterna från kontakter med barn och ungdomar via BRIS-telefon och nätkommunikation presenterades de krav som organisationen menar behöver ställas på samhället/politiken för att åstadkomma förbättringar för barn/unga.

Några av kraven finns på politikens agenda. T ex att inkorporera barnkonventionen i svensk lag, som vi i Folkpartiet driver. Ett annat exempel är en förstärkning av elevhälsan, som nu sker genom den nya skollagen. En förbättring som vi i Folkpartiet bidragit till även lokalt i Linköping. Dock tror jag att ytterligare timmar behöver tillföras både vad gäller skolsköterskor, kuratorer och skolpsykologer.

Inom ramen för SLAKO (se ovan) bedrivs det sk. barnuppdraget. Finns anledning att tänka på BRIS-rapporten i samband med detta arbete.

Ett kommunalråds vardag är i sanning varierande. Eftermiddagens temasammanträde med kommunstyrelsen handlade om Upphandling. I vår kommun konkurrensutsätts de flesta verksamheter sedan 20 år tillbaka oavsett politiska majoriteter. Hittills har bara (V) varit emot. Men nu har både socialdemokrater och miljöpartister börjat ifrågasätta upphandling speciellt inom äldreomsorgen. Trots att Linköping inte drabbats av någon vårdskandal.

I Folkpartiet och övriga Alliansen menar vi att det alltid kan finnas anledning att se över formerna för upphandling. Inom hemtjänst och inom daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning tillämpar vi LOV (Lag om valfrihet) sedan några år. Utöver att studera möjligheterna för tillämpning av LOV på fler områden så fokuserar vi på en förbättrad kvalitetsuppföljning.

Dagens temasammanträde handlade i första hand om att kommunstyrelsens ledamöter skulle få möjlighet att öka sina kunskaper om de regelverk som styr upphandling (LOU). Det blev en intressant och lärorik eftermiddag. Nu fortsätter diskussionen kring upphandlingsformer, LOV-tillämpning och - framförallt uppföljningsinstrument.

Ny simhall för alla

Planerna för en ny simhall tog ytterligare ett steg framåt idag på kommunstyrelsens planeringsutskott. Alla verkar vara överens om att nybygget ska ske på samma plats som den nuvarande ligger d v s det s.k. Tinnerbäcksalternativet. Självklart ska en simhall vara centralt i city dit det är lätt att ta sig för alla. Den som vill gå eller cykla ska kunna göra det på upplysta, befolkade gator och inte på parkvägar, som lätt skapar otrygghet. Det här alternativet är också det som fått en majoritet av Linköpingsbornas röster i medborgardialogen.

Känns också bra att både kommuninvånarna och partierna är ense om att en ny simhall ska vara just en simhall - eller badhus som en del kallar det - och inte ett "upplevelsecentrum". Kostnaderna kan nu hållas på en rimlig nivå (det är ju skattepengar vi talar om). Intresset för dessa attraktioner brukar snart minska men kostnaderna består.

I simhall/badhus för alla kommuninvånare ingår också två rehabiliteringsbassänger. Jag är glad att flera politiker höll med mig om att dessa bassänger ska ingå i grundfinansieringen såsom en enig omsorgsnämnd föreslagit. Jag förstår inte varför den ena bassängen ska "köpas" av omsorgsnämnden via avtal med kultur- & fritidsnämnden. Alla kommuninvånare inkluderar naturligtvis även de som vid olika tillfällen i livet har sådana behov. Det kan gälla vem som helst av oss.

Jag undrar hur många århundranden det ska ta innan vi alla betraktas som samma sorts kommuninvånare funktionsnedsättning och/eller ålder till trots.

Två partiledarval

Så fick då socialdemokraterna en ny partiledare. Kan inte låta bli att förvånas över att osämjan kan bli så stor i ett parti att ingen av de mer politiskt rutinerade kandidaterna kunde väljas till partiledare.
Dock ska vi från Alliansen inte underskatta Stefan Löfven. Framgång i val avgörs inte främst i riksdagens kammare och dessa debatter. Socialdemokraterna har redan "frigång" på många arbetsplatser genom sin närkontakt med lokala fackföreningsföreträdare. Där kan de helt oemotsagda sprida sina budskap om motståndarna, mer eller mindre sanningsenliga. Efter vad jag hört så brukar budskapen om den egna politiken inte vara lika omfattande. Med en före detta förbundsordförande i ett av Sveriges tyngsta fackförbund som partiledare lär väl dörrarna på många arbetsplatser vara vidöppna.

Partiledarval nummer två ägde rum igår, nämligen hos kristdemokraterna. Känns bra att Göran Hägglund fick förnyat förtroende även om han beskrivs i media som "skadskjuten". Uppsala-falangen inom (KD) skrämmer mig. Delar Anne-Marie Ekströms tankar om partiledarvalet i (KD).

Precis som Christer Sörliden skriver så är lagen nu kompletta och fokus i debatten kan läggas på politiken.

I väntans tider...

Ännu en presskonferens från det socialdemokratiska högkvarteret (Aftonbladet, Expressen). Men bara information om att processen går vidare i jakten på en ny partiledare. Lite tjatigt men visst.. Jag är lika nyfiken som många andra. Undrar vad kulmen på alla dessa presskonferenser blir på fredag. Ännu en presskonferens för att beskriva att processen går vidare? Eller kanske inte?
Varför har inte socialdemokratiska partiet en eller flera vice ordförande som flera andra partier t ex mitt parti har? Då hade man ju kunnat ha den öppna process som man nu säger sig vilja övergå till? En vice ordförande som gör partiledarjobbet tillsammans med partisekreteraren till dess en extrakongress är redo att välja.
Men kanske vice ordförande skulle vara en konkurrent om makten, eller? Uppenbarligen har socialdemokratin mycket som behöver moderniseras. Dessutom får de nog acceptera att inte längre vara ett "statsbärande" parti med valresultat runt 40-45 %.  Trots att många medlemmar tycks drömma om den tiden.

Trots min lite raljerande ton i inledningen måste jag beundra Carin Jämtin. Undrar var hon hämtar kraft till sin sansade framtoning. Lär ju inte vara mycket sömn dessa dygn och dessutom en otrolig stress. Det brukar ju ropas på starka män i krissituationer. Här bevisas det jag alltid trott, nämligen att det är personligheten snarare än könet som avgör förmågan att hantera krissituationer med sans och måtta. Snyggt jobbat, Carin!

Varför kalla olika politiska åsikter för "käbbel"?

Igår hade Corren fångat upp min bloggkommentar rörande socialdemokratisk syn på vems valfrihet som är viktigast, kommunernas eller medborgarnas. Det är ju kul att bli citerad i lokalpressen (annan press också för den delen) men varför kalla olika åsikter för "käbbel"?
Ibland kan det kanske vara relevant men inte i detta fall. Det finns en ideologisk skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemorkaterna på valfrihetsområdet.
Allra tydligast blir den på skolområdet. Socialdemokraterna har sedan länge velat ge kommunerna vetorätt över friskolors etablering i varje kommun. Ett regelverk som skulle leda till att det i vissa vänsterstyrda kommuner inte skulle finnas någon som helst möjlighet för elever och föräldrar att utnyttja sin lagliga rätt att välja skola. Lagen skulle vara helt satt ur spel av kommunpolitikerna.

Jag skulle kunna ha en större förståelse för (S)-åsikterna om partiet samtidigt ställt upp på skilda valdagar dvs en valdag för kommun/landsting/regionval och en annan dag för riksdagsval. Något som vi folkpartister vill ha. Då skulle väljarnas inflytande över kommunpolitiken vara större än idag. Och kommunpolitikerna får stå till svars för sin politik i högre grad. Men, invänder vän av ordning, vi väljer ju kommunpolitiker också idag. Jo, visserligen. Men varje valrörelse präglas - och avgörs till stor del - av rikspolitiska frågor. Vardagsfrågorna i lokalpolitiken kommer i skymundan.

Så, kära Correredaktör, att diskutera ideologiskt betingade åsiktsskillnader i kommunpolitiken, är inte "käbbel". Det är konsumentupplysning till väljarna.

Medborgarnas valfrihet eller kommunernas?

I ett blogginlägg är omsorgsnämndens vice ordförande Eva Lindh (S) upprörd över att regeringen vill lagstifta om att det ska finnas möjlighet till valfrihet inom äldreomsorgen i alla kommuner.
Eva Lindhs upprördhet gäller att kommunernas valfrihet beskärs! Att i stället de äldres valfrihet ökar är för en trogen socialdemokrat ointressant.
För mig som socialliberal kommunpolitiker är det tvärtom. Medborgarnas valfrihet går före kommunens.
Däremot anser jag att regeringen bör se över vissa delar av LOV (Lag om valfrihet) innan den görs tvingande. Men kring detta har Eva Lindh och socialdemokraterna tydligen ingen åsikt.

Sverkers stora strid i SVT1 idag

Har nyss sett programmet Sverkers stora strid i SVT1. Idag handlade programmet om alkohol. Frågorna som Sverker ställde var

• hur det växande intresset för vin och vinkultur i Sverige kan komma att påverka folkhälsan
• hur påverkas vi av alkoholreklamen bl a i TV
• måste verkligen idrotten sälja alkohol på arenorna för att få ihop ekonomin

Jag tycker det var ett bra program. De här frågorna behöver ställas. Jag skulle önska att fler program görs där alkoholens skadeverkningar blir belysta sakligt. Eftersom jag själv i min roll som socialpolitiker oftast känt att jag talat för döva öron när jag försökt förklara varför det måste finnas restriktioner kring alkoholförsäljning (även för vuxna) så var frågorna i kvällens program ett slags erkännande av att jag och alla som försökt sprida kunskap och verka för lagstiftning som begränsar försäljning ändå har haft rätt.
Nu ställdes frågan om bag-in-box-förpackningar nödvändigtvis måste vara billigare än vin i flaska. Nu ställdes frågan om alkoholförsäljningen på idrottsarenorna. Nu ställdes frågan om vad politiken/lagstiftarna mer kan göra för att inte äventyra folkhälsan ytterligare. Tack Sverker!

Ska bli utomordentligt intressant att följa den debatt som med stor sannolikt kommer att följa på detta program.