DN rapporterar idag att det är färre brottslingar i svenska fängelser än tidigare år. Kommentarer från politiskt håll tyder på att nyheten är en negativ nyhet?! Skulle man inte kunna tänka sig att det begås färre brott? I varje fall sådana som leder till fängelse. Eller att rättsväsendet insett att många brott - i varje fall av mindre allvarlig art - bättre sonas genom samhällstjänst och/eller fotboja.
Många fd brottslingar - inte minst yngre - vittnar om att de lärdomar man fått av fängelsetiden är hur man begår nya brott. Forskning visar också att fängelsestraff inte förhindrar brott i den utsträckning som många vill tro.
Det finns naturligtvis allvarliga brott, där fängelse är självklart och under lång tid dessutom. Samhället måste genom lagstiftning och rättsväsende markera sitt stöd för oskyldiga brottsoffer och markera avståndstagande från brott.
Men även i dessa fall är det nödvändigt att ordet "vård" i kriminalvård ges en reell innebörd. Att bara sätta en människa i fängelse utan goda möjligheter till rehabilitering leder inte till en brottsling färre på sikt. Det är också nödvändigt att frigivningen förbereds väl. Arbete och bostad är A och O.
Min absoluta tro är att med rehabiliteringsinsatser under fängelsetiden och förberedelser inför frigivningen kommer Sverige att ha än färre brottslingar i fängelse genom att återfallsförbrytarna minskar drastiskt.
söndag 24 februari 2013
torsdag 21 februari 2013
Kommunens överskott behövs till kommande investeringar
Linköpings kommun har en stark och välskött ekonomi. Under flera år har bokslutet visat överskott. För 2012 blev det 398 mkr. Samtidigt ger Svensk kommunrating för tredje gången i rad Linköping högsta finansiella betyg. Till saken hör också att kommunen har regionens lägsta skatt (30,25 inkl Landstingets 10,27).
Bokslutsöverskottet har uppkommit genom framförallt
Kommunen har inga lån och tack vare de senaste årens överskott kan nu omfattande investeringar till nytta för Linköpingsborna många år framöver genomföras utan påfrestningar på verksamheter t e x skola, vård och omsorg.
Den del av överskottet 2012 som utgörs av återbetalade försäkringspremier kommer att användas till kompetensutveckling av personal inom skola, vård och omsorg.
Mot denna bakgrund är det med viss förvåning jag läser dagens ledare i ÖstgötaCorrespondenten med rubriken "Sluta överbeskatta Linköping!" Som synes ovan så är det inte verksamhetsöverskott som generas i bokslutet. Nu skulle man förstås kunna påstå att verksamheterna är så ineffektiva att det därför inte blir några direkta överskott. Mot det talar att t ex äldreomsorgen i Linköping har bland de lägsta kostnaderna i landet samtidigt som nöjdheten bland de äldre är bland den högsta i landet utifrån Socialstyrelsens öppna jämförelser. Efter tjugo år av regelbundna upphandlingar på vård- och omsorgsområdet och omfattande konkurrens på skolområdet genom många friskolor så torde effektiviteten vara hyggligt god på i stort sett alla områden.
Ledaren föreslår att de vinstrika kommunala bolagen bör säljas eftersom kommunala bolag är en "hybrid mellan politik och affärsdrivande verksamhet". Jag delar beskrivningen av företeelsen kommunala bolag. Men jag vet att den inte delas Linköpingsborna. Jag och några partikollegor drev för ett antal år sedan tillsammans med företrädare för (M) och (KD) förslag om att bredda ägandet av energibolaget Tekniska Verken alternativt att sälja bolaget. Det gav ingen politisk framgång kan jag säga.
Linköpingsbornas vill ha sin elförsörjning via ett kommunalt bolag och man vill att kommunen ska gå i bräschen för miljösatsningar som t e x biogasutvecklingen, vilket skett via det kommunala bolaget.
Att kommunen inte skulle ha ett kommunalt bostadsbolag föresvävar inte heller särskilt många kommuninvånare liksom att inte skollokaler bör vara kommunägda.
Dessutom ska i ärlighetens namn också påpekas att de välskötta kommunala bolagens lämnar årlig avkastning till kommunkassan.
Så vad jag, Corren och möjligen en och annan Linköpingsbo må tycka om "hybriden kommunala bolag" så kommer nuvarande stabila kommunala ekonomi att behövas för att klara kommande investeringar. Och det är ingen överbeskattning. Det är god ekonomisk hushållning.
Bokslutsöverskottet har uppkommit genom framförallt
- återbetalning av premier till AFA försäkring (ägs av arbetsmarknadens parter)
- kommunens finansiella placeringar som ökat i värde
- något lägre befolkningsökning än prognosticerat ledde till lägre kostnader
- olika kommunala verksamheter fick totalt ett överskott på ca 40 mkr
Kommunen har inga lån och tack vare de senaste årens överskott kan nu omfattande investeringar till nytta för Linköpingsborna många år framöver genomföras utan påfrestningar på verksamheter t e x skola, vård och omsorg.
Den del av överskottet 2012 som utgörs av återbetalade försäkringspremier kommer att användas till kompetensutveckling av personal inom skola, vård och omsorg.
Mot denna bakgrund är det med viss förvåning jag läser dagens ledare i ÖstgötaCorrespondenten med rubriken "Sluta överbeskatta Linköping!" Som synes ovan så är det inte verksamhetsöverskott som generas i bokslutet. Nu skulle man förstås kunna påstå att verksamheterna är så ineffektiva att det därför inte blir några direkta överskott. Mot det talar att t ex äldreomsorgen i Linköping har bland de lägsta kostnaderna i landet samtidigt som nöjdheten bland de äldre är bland den högsta i landet utifrån Socialstyrelsens öppna jämförelser. Efter tjugo år av regelbundna upphandlingar på vård- och omsorgsområdet och omfattande konkurrens på skolområdet genom många friskolor så torde effektiviteten vara hyggligt god på i stort sett alla områden.
Ledaren föreslår att de vinstrika kommunala bolagen bör säljas eftersom kommunala bolag är en "hybrid mellan politik och affärsdrivande verksamhet". Jag delar beskrivningen av företeelsen kommunala bolag. Men jag vet att den inte delas Linköpingsborna. Jag och några partikollegor drev för ett antal år sedan tillsammans med företrädare för (M) och (KD) förslag om att bredda ägandet av energibolaget Tekniska Verken alternativt att sälja bolaget. Det gav ingen politisk framgång kan jag säga.
Linköpingsbornas vill ha sin elförsörjning via ett kommunalt bolag och man vill att kommunen ska gå i bräschen för miljösatsningar som t e x biogasutvecklingen, vilket skett via det kommunala bolaget.
Att kommunen inte skulle ha ett kommunalt bostadsbolag föresvävar inte heller särskilt många kommuninvånare liksom att inte skollokaler bör vara kommunägda.
Dessutom ska i ärlighetens namn också påpekas att de välskötta kommunala bolagens lämnar årlig avkastning till kommunkassan.
Så vad jag, Corren och möjligen en och annan Linköpingsbo må tycka om "hybriden kommunala bolag" så kommer nuvarande stabila kommunala ekonomi att behövas för att klara kommande investeringar. Och det är ingen överbeskattning. Det är god ekonomisk hushållning.
söndag 17 februari 2013
Läkarrollen vid bedömning av assistansbehov?
I den pågående rättegången rörande misstänkt assistansfusk i Linköping yttrar en läkare "det var inte min roll att vara domare". Detta yttrande med anledning av att läkaren själv beskriver att hon inte kunna finna några objektiva, sjukliga förändringar som berättigade till fortsatt assistans. Hon skrev att det varken är realistiskt eller humant att dra in den hjälp mannen hade haft under lång tid.
Så länge inte dom fallit ska man naurligtvis vara försiktig med bedömningar av fallet. Men läkarens uttalande om att "inte ha rollen som domare" är mycket anmärkningsvärd. Om Försäkringskassan och andra berörda myndigheter inte kan lita på att ett läkarutlåtande är sakligt grundat ur medicinskt perspektiv vad ska man då ha läkarutlåtanden till?
Den här frågeställningen var mycket aktuell under de år som sjukskrivningar och förtidspensioneringar sprängde alla gränser för vad ett socialförsäkringssystem tål. Särskilt höga sjukskrivningstal fanns i norr, där arbetslösheten var hög. Jag kan förstå läkare som hade ont om tid för patientbesöken och mötte en förtvivlad patient som "bad" att få fortsätta att vara sjukskriven, eftersom det var en enkel möjlighet till försörjning. Men det är ändå helt förkastligt agerande av en läkare.
Samtidigt som sjukförsäkringsreglerna sågs över så skärptes också kraven på läkarna. Nya intyg togs fram och läkaransvaret att beskriva patientens arbetsförmåga blev tydligt.
Detsamma måste självklart gälla vid läkarbedömning av om en person kan anses behöva personlig assistans eller inte. Läkarnas roll som "grindvakt" i socialförsäkringssystemen innebär att yttrandet ska avse personens medicinska status och ingenting annat. Vissa läkares "snällhet" mot några kan leda till att andra som verkligen är berättigade till personlig assistans av medicinska skäl inte får det för tilltron till läkarintyg har urholkats.
Precis som jag skrevi ett tidigare inlägg så måste dessa rättegångar leda till granskning av alla aktörer som kan ha en roll vid bedömning av assistansbehov.
Så länge inte dom fallit ska man naurligtvis vara försiktig med bedömningar av fallet. Men läkarens uttalande om att "inte ha rollen som domare" är mycket anmärkningsvärd. Om Försäkringskassan och andra berörda myndigheter inte kan lita på att ett läkarutlåtande är sakligt grundat ur medicinskt perspektiv vad ska man då ha läkarutlåtanden till?
Den här frågeställningen var mycket aktuell under de år som sjukskrivningar och förtidspensioneringar sprängde alla gränser för vad ett socialförsäkringssystem tål. Särskilt höga sjukskrivningstal fanns i norr, där arbetslösheten var hög. Jag kan förstå läkare som hade ont om tid för patientbesöken och mötte en förtvivlad patient som "bad" att få fortsätta att vara sjukskriven, eftersom det var en enkel möjlighet till försörjning. Men det är ändå helt förkastligt agerande av en läkare.
Samtidigt som sjukförsäkringsreglerna sågs över så skärptes också kraven på läkarna. Nya intyg togs fram och läkaransvaret att beskriva patientens arbetsförmåga blev tydligt.
Detsamma måste självklart gälla vid läkarbedömning av om en person kan anses behöva personlig assistans eller inte. Läkarnas roll som "grindvakt" i socialförsäkringssystemen innebär att yttrandet ska avse personens medicinska status och ingenting annat. Vissa läkares "snällhet" mot några kan leda till att andra som verkligen är berättigade till personlig assistans av medicinska skäl inte får det för tilltron till läkarintyg har urholkats.
Precis som jag skrevi ett tidigare inlägg så måste dessa rättegångar leda till granskning av alla aktörer som kan ha en roll vid bedömning av assistansbehov.
tisdag 5 februari 2013
Assistansfusk får inte drabba de som har rättmätiga behov av assistans
Så har då återigen ett misstänkt fusk med assistansersättning uppdagats. För närvarande pågår rättegång mot den misstänkte men av det som hittills refererats från denna så verkar det handla om ett omfattande fusk, som dessutom kunnat pågå under lång tid. Med hjälp av läkarintyg uppenbarligen. Men också handläggningen/bedömning hos kommunen respektive Försäkringskassan. Och vilken roll har assistansföretaget haft?
Några svar finns inte än. Och heller ingen dom.
Men bara det som hittills kommit fram under rättegången gör mig urförbannad men också ledsen och förtvivlad. Så många människor lever med omfattande funktionsnedsättningar under hela sitt liv. De var för deras skull den personliga assistansen infördes. Det var för deras möjligheter att trots sina funktionsnedsättningar kunna leva som andra med arbete, studier, samhällsengagemang och familj.
Nu har den tryggheten förbytts i oro. Oro för vad händer vid nästa omprövning, har reglerna ändrats för att några fuskat? Till viss del har detta redan hänt och många har förlorat sin assistans.
De som fuskar begår inte bara ett bidragsbrott. De begår också brott mot de människor som har ett rättmätigt behov av denna service!
Det får inte bli så att de som verkligen behöver personlig assistans inte får den. Och inte heller att de, för att få assistans, tvingas svara på integritetskränkande frågor som hur många minuter ett toalettbesök tar och liknande frågor. Det måste gå att bedöma och bevilja assistans med respekt för den som söker och ändå eliminera risker för felaktigt utnyttjande.
Aktuella länkar: Corren från rättegången, Corren, bakgrund till rättegången, Östnytt
Läs också Carina Bobergs blogg
Några svar finns inte än. Och heller ingen dom.
Men bara det som hittills kommit fram under rättegången gör mig urförbannad men också ledsen och förtvivlad. Så många människor lever med omfattande funktionsnedsättningar under hela sitt liv. De var för deras skull den personliga assistansen infördes. Det var för deras möjligheter att trots sina funktionsnedsättningar kunna leva som andra med arbete, studier, samhällsengagemang och familj.
Nu har den tryggheten förbytts i oro. Oro för vad händer vid nästa omprövning, har reglerna ändrats för att några fuskat? Till viss del har detta redan hänt och många har förlorat sin assistans.
De som fuskar begår inte bara ett bidragsbrott. De begår också brott mot de människor som har ett rättmätigt behov av denna service!
Det får inte bli så att de som verkligen behöver personlig assistans inte får den. Och inte heller att de, för att få assistans, tvingas svara på integritetskränkande frågor som hur många minuter ett toalettbesök tar och liknande frågor. Det måste gå att bedöma och bevilja assistans med respekt för den som söker och ändå eliminera risker för felaktigt utnyttjande.
Aktuella länkar: Corren från rättegången, Corren, bakgrund till rättegången, Östnytt
Läs också Carina Bobergs blogg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)