söndag 24 februari 2013

Varför är färre brottslingar i svenska fängelser ett problem?

DN rapporterar idag att det är färre brottslingar i svenska fängelser än tidigare år. Kommentarer från politiskt håll tyder på att nyheten är en negativ nyhet?! Skulle man inte kunna tänka sig att det begås färre brott? I varje fall sådana som leder till fängelse. Eller att rättsväsendet insett att många brott - i varje fall av mindre allvarlig art - bättre sonas genom samhällstjänst och/eller fotboja.

Många fd brottslingar - inte minst yngre - vittnar om att de lärdomar man fått av fängelsetiden är hur man begår nya brott. Forskning visar också att fängelsestraff inte förhindrar brott i den utsträckning som många vill tro.

Det finns naturligtvis allvarliga brott, där fängelse är självklart och under lång tid dessutom. Samhället måste genom lagstiftning och rättsväsende markera sitt stöd för oskyldiga brottsoffer och markera avståndstagande från brott.

Men även i dessa fall är det nödvändigt att ordet "vård" i kriminalvård ges en reell innebörd. Att bara sätta en människa i fängelse utan goda möjligheter till rehabilitering leder inte till en brottsling färre på sikt. Det är också nödvändigt att frigivningen förbereds väl. Arbete och bostad är A och O.

Min absoluta tro är att med rehabiliteringsinsatser under fängelsetiden och förberedelser inför frigivningen kommer Sverige att ha än färre brottslingar i fängelse genom att återfallsförbrytarna minskar drastiskt.

Inga kommentarer: