söndag 17 november 2013

I samband med Folkpartiets landsmöte har jag tillsammans med två partikamrater, Maria Lundkvist-Brömster riksdagsledamot och Maria Johansson tidigare DHR-ordförande, skrivit en debattartikel om nödvändigheten av att reformera LSS. Vi har fokuserat på personlig assistans, som har urholkats på grund av ett antal prejudicerande domar.
Att flera andra delar av LSS inte heller alltid fungerar enligt grundintentionerna behöver också diskuteras vidare. Läs artikeln.

Hög tid att värna och utveckla LSS
                                                
LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade drevs igenom för 20 år sedan av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg. Reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Men genom politiska beslut och genom förändrad rättspraxis har bedömningarna blivit allt snålare. Senast häromkvällen avslöjade Kalla Fakta i TV4 hur kommuner skickar handläggare på kurs i att formulera avslag på ansökningar om assistans.
Nu är det hög tid för en ny funktionshinderreform för ökad delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.
För det första behöver lagen förtydligas med fokus på rätten till att vara förälder, att ha ett arbete och leva ett jämlikt liv. Regeringsrättens domar i flera fall om personlig assistans är inte i linje med hur vi i Folkpartiet vill att lagen ska fungera.
För det andra måste valfriheten förstärkas. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Inte ens de partier som normalt sett är motståndare till valfrihet ifrågasätter att man ska få välja vem som ska utföra personlig assistans. Men när det handlar om daglig verksamhet och LSS-boenden erbjuder många kommuner bara sin egen verksamhet. Även här borde valfrihet vara en självklarhet!
Och för det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas, och alla system behöver kontrollfunktioner. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Det har förekommit att kriminella nätverk tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag, samtidigt som de grovt vanvårdat människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in duschen och räkna minuter. Det är också viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen, än att jaga timmar hos enskilda assistansberättigade.
Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati! Hur ofta omprövningar ska ske bör vara avpassat efter den enskildes behov och förutsättningar. Och när negativa beslut fattas, kan den enskilde behöva tid att ställa om. När någon överklagat bör neddragningen kunna skjutas upp tills beslutet prövats i domstol.
I debatten påstås ofta att personlig assistans är dyrt. Men vad är alternativet? Innan LSS infördes levde många i passivitet på institutioner. De kan i dag vara entreprenörer med hundratals anställda, skådespelare, politiker eller helt enkelt aktiva och närvarande föräldrar tack vare LSS och personlig assistans. Det är en reform som vi ska värna och utveckla.

 

måndag 11 november 2013

Upplysningskampanj behövs kring grundtankarna bakom svensk handikappolitik!

TV4 programmet Kalla Fakta visade igår inslag om ett företag, som tydligen säljer utbildning kring bl a LSS-lagstiftningen. Köpare skulle vara kommuner runtom i Sverige. Inslaget beskrev hur kommunalt anställda LSS-handläggare och chefer fick lära sig hur man bäst motiverade avslag på ansökningar om LSS-insatser från personer med funktionsnedsättning. Programmet, som det sändes, redovisade ett raljerande över sökande och deras "krav" på LSS-insatser.
Jag känner mig väldigt illa berörd över den människosyn som detta program gav intryck av.
Jag känner många personer med grava funktionsnedsättningar som kämpar för att med hjälp av LSS kunna leva så likt andra som det bara går trots sina funktionsnedsättningar. Jag känner också föräldrar som, precis som den mamma som intervjuades i programmet, sliter för att ge sitt funktionshindrade barn ett värdigt liv och en bra barn-och ungdom.
Det är lätt att instämma med inlägget i DHR-bloggen.

Jag vet att LSS uppfattas som en dyr lagstiftning både av kommuner och företrädare för staten. Men priset måste ställas i relation till vad alternativet är. Att människor med omfattande funktionsnedsättningar kan vara delaktiga i samhället, utbilda sig, ha ett jobb och vara föräldrar är inte bara humant. Det är också lönsamt samhällsekonomiskt. Varje individ som kan känna mening med livet, försörja sig själv helt eller delvis och delta i och bidra till samhällsutvecklingen genom föreningsliv, politik etc har bättre möjligheter att upprätthålla en god hälsa.

Sverige behöver en upplysningskampanj/utbildning på temat: Grundtankarna bakom svensk handikappolitik. Det har gått mer än 20 år sedan dessa lades fast. Sen dess har nya politiker, nya chefer inom stat och kommun, nya handläggare, ja nya generationer överhuvudtaget tillträtt/växt upp. Det är dags för Sverige att påminna sig om de värderingar som ligger till grund för dagens lagstiftning på funktionshinderområdet!