När socialdemokraterna hade sin stora interna kris för några år sen och dessutom förlorade två val i följd så var det händelser som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Partiet med stort P i svensk politik sen årtionden. Partiet som på senare år kunde gå till val på vilka löften som helst och sen föra en annan politik gång efter annan. Partiet, var förtroendevalda, alltid uppträdde som om de "ägde" såväl landet som alla dess delar d v s kommuner och landsting. Om det händelsevis blev icke S-styre efter ett val i någon kommun så betraktades det som ett mellanspel, en tillfällig otur. När Sverige fick en ickesocialistisk regering på 70-talet liknande Marita Ulvskog, numera socialdemokratisk EU-parlamentariker, resultatet som en statskupp!
Idag har Sverige bevittnat den största S-kollapsen i historien, i varje fall hittills. Vad är en partiledarkris i detta parti mot att efter två månader tvingas kasta in handduken som regeringsparti. Idag är ordspråket "Högmod går före fall" verkligen tillämpligt. För vad har annars präglat Stefan Löfvens och socialdemokraternas korta regeringsperiod? Kalla sig samarbetsregering utan att försöka samarbeta med andra än MP och V. Bryta tidigare uppgörelser över blockgränsen som t ex friskoleöverenskommelsen. Och nu ha mage att stå och anklaga Allianspartierna för att de igår kväll ansåg att det är statsministern som har ansvaret för att få igenom regeringens budget. Sanslöst!
En reflektion jag gjort de senaste dagarna och även idag är hur ensam Löfven verkar vara med undantag av Fridolin och Romsson. Var finns andra ledande socialdemokrater? Den enda jag sett och hört av dem är Magdalena Andersson, som "släpats" till Agenda-studion.
Nu blir det val igen den 22 mars nästa år. Ett val, som Sverigedemokraterna vill göra till en folkomröstning om svensk invandringspolitik. Flera media har under kvällen har visat upp hur framförallt Danmark och Norge har förändrat sin invandringspolitik p g a Dansk Folkeparti resp Framskrittspartiet. Nu vilar ett tungt ansvar på övriga sju partier i Sverige - och inte minst på Folkpartiet - att stå upp för alla människors lika värde, vilket inkluderar en fortsatt human flyktingspolitik. Vi liberaler har ett särskilt ansvar. Vi måste höras och synas än mer, vara än mer övertygande i argumentationen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar