Behovet av en reformerad arbetsförmedling

Till och från under många år har Arbetsförmedlingen fått kritik från olika håll och av olika orsaker. Arbetssökande har varit missnöjda med brist på service. Arbetsgivare har varit missnöjda med att matchningen av jobb och arbetskraft inte fungerat. Och politiker har instämt i kritiken men ingen regering har klarat av att ta de nödvändiga besluten för att åstadkomma en reformering av hela myndigheten och dess uppdrag. Ett evigt "duttande" med diverse ändringar av uppdraget från staten har genomförts utan att leda till att skapa en välfungerande myndighet. Inte heller under de åtta åren med Alliansstyre skedde något drastiskt även om bland annat Liberalerna hade velat genomföra vissa förändringar i rätt riktning.

Nu tycks Allianspartierna vara överens om vad som måste ske för att få en fungerande Arbetsförmedling. Man kommer helt enkelt att lägga ned Af vid ett regeringsskifte i höst. Det vill säga - arbetsförmedlingen avvecklas i sin nuvarande form och uppdrag. En liten myndighet skapas med uppgift att bedöma de arbetssökandes behov och att följa upp den sökandes rättigheter och de krav som ställs på vederbörande. Uppdraget innebär även uppföljning och utvärdering av de fristående aktörer som ska syssla med matchningsuppgiften.

Den nya myndigheten kommer också ges ansvar för att arbetsträning och förberedelse för arbetsmarknaden ges till de personer som ännu inte är redo för arbetsmarknaden. De insatser som behövs då kan ges genom offentlig verksamhet, ideell sektor eller arbetsintegrerade sociala företag. Att använda sig av ideella organisationer finns redan som framgångsrika exempel. Ett exempel jag själv känner till är Röda Korset i Linköping där många personer arbetstränat i de olika Second Hand-butikerna och sedan gått vidare till jobb alternativt studier.

För personer med funktionsnedsättning och som jobbar i särskilda subventionerade anställningar sker ingen förändring med anledning av en förändrad arbetsförmedling.

Nyanländas etablering kommer fortsatt vara statens ansvar. Dock, om en eller flera kommuner har visat sig ha goda förutsättningar att sköta denna uppgift effektivare och bättre så ska de få chansen att ta det ansvaret i stället för staten.

Läs mer om Allianspartiernas förslag på DN-debatt.

Moderat brist på ledarskap

Den politiska debatten i Sverige har präglats av det moderata utspelet om att i höst fälla regeringen genom att Alliansen skulle lägga en gemensam budget till riksdagen. Utöver alla frågetecken kring utspelet i sak så måste man som väljare fråga sig: hur tänkte Anna Kindberg Batra och- förmodligen en liten inre krets av moderater - att utspelet skulle tas emot? Först och främst av övriga Allianspartier, som lär ha informerats via SMS kvällen före. Men också av Sverigedemokraterna. Och vad skulle mediabilden bli av det egna partiet och av Allianssamarbetet?

Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.

Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.

Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?

Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.