Så sa strokedrabbade Thomas Eriksson i Göteborg efter att hemtjänsten inte kommit vid flera tillfällen trots uppgjord tid. Enligt programmet Uppdrag Granskning hade Thomas inte heller blivit kontaktad. Kvällens program handlade om dels detta men framförallt att det kommer så många olika personer till samma äldre person.
Problem med antal personer i hemtjänsten är ju långt ifrån ny. Även om just hemtjänsten i detta område, Bergsjön i Göteborg, verkade vara osedvanligt dåligt organiserad, så är det en vanligt återkommande brist.
Och till och från visas lösningar, som i detta program det korta inslaget från Sundsvall. Som tydligen går ut på att ha flera mindre arbetslag och en bättre organisation vid frånvaro. Borde väl vara ganska självklart att kring en person, som behöver mycket hjälp per dygn, bilda ett arbetslag/team. Detta team kan då också ha ansvar för några ytterligare personer i närområdet. Kombinerat med ett effektivt vikariesystem dvs vikarierna ingår i teamet, måste effekten bli att de som kommer är kända av den äldre. Trots att det vid stora omsorgsbehov måste bli ganska många personer totalt som kommer. Arbetstidsregler, fridagar och eventuella sjukdagar, VAB-dagar, semester mm kan ingen planerare bortse ifrån.
Oftast beskrivs bristerna som ett resultat av för lite ekonomiska resurser. Och det kan säkert vara en förklaring i många fall. Men ganska ofta är dålig organisation till följd av dålig och inkompetent ledning orsaken. Och på senare år har bristen på kompetent vårdpersonal blivit ett allt större bekymmer. För få söker vårdutbildningar och många slutar efter en tids anställning. Och tiden då de riktigt stora pensionsavgångarna får genomslag är väldigt nära.
Nu är ju detta inte bara ett bekymmer för hemtjänsten utan inom vårdsektorn i sin helhet precis som inom skolan. Denna verklighet borde föranleda djupa, seriösa diskussioner inom såväl politiken på alla nivåer som inom fackliga organisationer, inom forskningen, bland s.k. utvecklare som det finns ganska gott om inom välfärdsområdena. Sådana diskussioner förekommer också. Men ....
Om detta tänker jag återkomma. När jag var riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet och såg alla välfärdssystem som finns i Sverige, slogs jag ibland av hur de olika systemen nästan kunde motverka inte bara varandra utan även syftet med ett system. Men tiden att utveckla några kloka tankar kring vad som kanske skulle kunna förändras/förbättras fanns sällan. Och jag tror att det är så för många politiker - och andra också för den delen - att dagsproblemen pockar på och måste lösas.
Visar inlägg med etikett Hemtjänst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hemtjänst. Visa alla inlägg
onsdag 9 september 2015
söndag 3 mars 2013
Lag om Valfrihet - obligatorisk eller ej?
Två moderater presenterar på DN-Debatt idag några förslag ur partiets Välfärdsrapport. Mest uppmärksammat är markering av att LOV (Lagen om Valfrihet) inte bör bli obligatorisk att följa för kommunerna. Något som Alliansregeringen signalerat tidigare.
Lagen har funnits några år och många kommuner tillämpar den framförallt inom hemtjänsten. Även i en del andra verksamheter som t ex Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning används LOV. Däremot är det bara ett fåtal kommuner som tillämpar lagen för att uppnå valfrihet i vårdboende för äldre och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är att nuvarande lagstiftning inte till fullo fungerar bra på boendeområdet.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska redovisa förslag till förbättringar senast i början av nästa år.
I Linköping tillämpas LOV inom hemtjänst och inom Daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. I Alliansen har vi ambitionen att använda LOV också inom vårdbostäder. Men flera lokala utredningar har visat på svårigheter med nuvarande lagstiftning. Ett antal frågeställningar behöver bli besvarade, vilket vi har informerat regeringens utredare om. Bland annat måste nya LOV ge fortsatt möjlighet för en kommun att ha inflytande över planering för och tillgång till vårdboenden. Marknaden i all ära men den kan inte ges ett 100-procentigt ansvar för att gamla människor och personer med funktionsnedsättning får den bostad som socialtjänstens biståndsbedömare beviljat dem. Där behöver den lokala politiken kunna ta ansvar för en långsiktig planering utifrån bl a demografiska förändringar och sedan kunna ställas till svars av medborgarna.
Personligen är jag anhängare av att betydligt öka medborgarnas inflytande på den kommunala servicen inklusive ökad valfrihet. Men jag är inte - i varje fall inte i dagsläget - helt övertygad om att den bästa lösningen är en för kommunerna tvingande lagstiftning. Återstår att se vad regeringens utredare kommer med för förslag till regelverk av den framtida LOV.
Meddelarfrihet för anställda inom privata utförare på välfärdsområdet är en annan fråga, som måste lösas via lagstiftning. Idag har anställda inom offentlig verksamhet ett skydd mot repressalier vid användandet av meddelarfriheten. Många kommuner, bl a Linköping, har meddelarfrihet inskriven i kravspecifikationer och avtal med privata utförare. Dock ger denna lösning inte ett fullgott skydd för anställda utan de behöver ett lagreglerat skydd. Frågan har tidigare utretts och avfärdats som svårlöst. Diskussionen landar alltid i var gränsen ska gå för vad som är att betrakta som affärshemligheter hos privata välfärdsföretag.
Jag menar att tjänster som finansieras med allas våra skattepengar inte kan undgå insyn i vardagsutförandet. Nu lär det finnas en ny utredning på gång och jag utgår från att den presenterar förslag som både tjänar sitt syfte och är genomförbara.
Jag blir dock lite undrande över vad moderaterna tänker sig när de i dagens debattartikel skriver att de "stöder det arbete som pågår kring att öka personalens meddelarfrihet". Vad menas med "att öka"? Är det ett fullgott skydd eller något mittemellan? Jag menar att det enda rätta att säga är att personalen ska ha samma meddelarfrihet och framförallt samma skydd vid användandet av den som de har i offentligt driven verksamhet.
Lagen har funnits några år och många kommuner tillämpar den framförallt inom hemtjänsten. Även i en del andra verksamheter som t ex Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning används LOV. Däremot är det bara ett fåtal kommuner som tillämpar lagen för att uppnå valfrihet i vårdboende för äldre och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är att nuvarande lagstiftning inte till fullo fungerar bra på boendeområdet.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska redovisa förslag till förbättringar senast i början av nästa år.
I Linköping tillämpas LOV inom hemtjänst och inom Daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. I Alliansen har vi ambitionen att använda LOV också inom vårdbostäder. Men flera lokala utredningar har visat på svårigheter med nuvarande lagstiftning. Ett antal frågeställningar behöver bli besvarade, vilket vi har informerat regeringens utredare om. Bland annat måste nya LOV ge fortsatt möjlighet för en kommun att ha inflytande över planering för och tillgång till vårdboenden. Marknaden i all ära men den kan inte ges ett 100-procentigt ansvar för att gamla människor och personer med funktionsnedsättning får den bostad som socialtjänstens biståndsbedömare beviljat dem. Där behöver den lokala politiken kunna ta ansvar för en långsiktig planering utifrån bl a demografiska förändringar och sedan kunna ställas till svars av medborgarna.
Personligen är jag anhängare av att betydligt öka medborgarnas inflytande på den kommunala servicen inklusive ökad valfrihet. Men jag är inte - i varje fall inte i dagsläget - helt övertygad om att den bästa lösningen är en för kommunerna tvingande lagstiftning. Återstår att se vad regeringens utredare kommer med för förslag till regelverk av den framtida LOV.
Meddelarfrihet för anställda inom privata utförare på välfärdsområdet är en annan fråga, som måste lösas via lagstiftning. Idag har anställda inom offentlig verksamhet ett skydd mot repressalier vid användandet av meddelarfriheten. Många kommuner, bl a Linköping, har meddelarfrihet inskriven i kravspecifikationer och avtal med privata utförare. Dock ger denna lösning inte ett fullgott skydd för anställda utan de behöver ett lagreglerat skydd. Frågan har tidigare utretts och avfärdats som svårlöst. Diskussionen landar alltid i var gränsen ska gå för vad som är att betrakta som affärshemligheter hos privata välfärdsföretag.
Jag menar att tjänster som finansieras med allas våra skattepengar inte kan undgå insyn i vardagsutförandet. Nu lär det finnas en ny utredning på gång och jag utgår från att den presenterar förslag som både tjänar sitt syfte och är genomförbara.
Jag blir dock lite undrande över vad moderaterna tänker sig när de i dagens debattartikel skriver att de "stöder det arbete som pågår kring att öka personalens meddelarfrihet". Vad menas med "att öka"? Är det ett fullgott skydd eller något mittemellan? Jag menar att det enda rätta att säga är att personalen ska ha samma meddelarfrihet och framförallt samma skydd vid användandet av den som de har i offentligt driven verksamhet.
onsdag 25 november 2009
Gällivare, Läkarstämma, SCB och A-kassorna
I dagens media kan vi läsa om att pensionärer som har hjälp från hemtjänsten i Gällivare måste skotta bort snön först, att vi svenskar inte längre vräker i oss en massa fettalstrande mat och att SCB nu får uppgifter om vilken A-kassa Du har.
SvD skriver att Gällivare kommun uppmanat personer, som har hjälp från hemtjänsten, att se till att vägen till deras hem är snöröjd och sandad. Pensionärerna är oroliga att de inte ska få sin hjälp om de inte orkar skotta alternativt inte har råd att leja någon att göra det. Hur klumpigt får man uttrycka sig från myndigheter? Jag utgår från att tanken inte är att utestänga någon från hemtjänst, som behöver det.
Jag tänkte jag skulle se en förklaring på kommunens hemsida. Det fann jag inte men däremot följande: "Välkommen till Gällivare. Ljuvt hälsad, samhällets välfärdstjänster till dig". Det måste väl betyda att hemtjänsten kommer även om det snöar.
DN refererar från den pågående Läkarstämman att allt fler av oss svenskar håller vikten. För första gången på sjuttio år ökar inte antalet överviktiga och feta. En utveckling åt rätt håll, uppenbarligen. Själv gick jag ner ordentligt för 5-6 år sedan och för nu en, om inte daglig så veckovis, kamp för att hålla den vikt jag då lyckades landa på. Det gäller att inte tappa räkningen på kostintaget under dygnet. Och så motionera, förstås. Vilket också kräver en god och stabil karaktär.
En tröst för alla överviktiga svenskar kanske kan vara att Sverige har inte störst andel överviktiga eller feta i befolkningen. Värst är Mexiko tätt följt av USA. Minst andel som är överviktiga eller feta av befolkningen finns i Japan. Bara 25 % mot Sverige med 44% och USA med 67 % (siffrorna är från 2006).
Enligt Expressen har Riksdagen idag beslutat att SCB (Statistiska Centralbyrån) får rätt att ta del av uppgifter från A-kassorna om medlemsskap och medlemmarnas ersättning! Skälet anges vara att kunna kartlägga arbetsmarknaden och kunna se vilka grupper, som omfattas av försäkringen och vilka som lämnat den.
Jag vet inte bakgrunden till att Allianspartierna bestämt sig för denna "kontroll". Men det känns inte bra. Samhällets behov av statistik får inte tulla på individens rätt att utan samhällets insyn vara medlem i vilken förening man vill. Eftersom medlemsskap i en A-kassa kan spåras till vilken fackförening individen tillhör känns det som detta beslut riskerar att passera gränsen för integritetskränkning. Jag känner att jag måste ta reda på mer om bakgrunden.
SvD skriver att Gällivare kommun uppmanat personer, som har hjälp från hemtjänsten, att se till att vägen till deras hem är snöröjd och sandad. Pensionärerna är oroliga att de inte ska få sin hjälp om de inte orkar skotta alternativt inte har råd att leja någon att göra det. Hur klumpigt får man uttrycka sig från myndigheter? Jag utgår från att tanken inte är att utestänga någon från hemtjänst, som behöver det.
Jag tänkte jag skulle se en förklaring på kommunens hemsida. Det fann jag inte men däremot följande: "Välkommen till Gällivare. Ljuvt hälsad, samhällets välfärdstjänster till dig". Det måste väl betyda att hemtjänsten kommer även om det snöar.
DN refererar från den pågående Läkarstämman att allt fler av oss svenskar håller vikten. För första gången på sjuttio år ökar inte antalet överviktiga och feta. En utveckling åt rätt håll, uppenbarligen. Själv gick jag ner ordentligt för 5-6 år sedan och för nu en, om inte daglig så veckovis, kamp för att hålla den vikt jag då lyckades landa på. Det gäller att inte tappa räkningen på kostintaget under dygnet. Och så motionera, förstås. Vilket också kräver en god och stabil karaktär.
En tröst för alla överviktiga svenskar kanske kan vara att Sverige har inte störst andel överviktiga eller feta i befolkningen. Värst är Mexiko tätt följt av USA. Minst andel som är överviktiga eller feta av befolkningen finns i Japan. Bara 25 % mot Sverige med 44% och USA med 67 % (siffrorna är från 2006).
Enligt Expressen har Riksdagen idag beslutat att SCB (Statistiska Centralbyrån) får rätt att ta del av uppgifter från A-kassorna om medlemsskap och medlemmarnas ersättning! Skälet anges vara att kunna kartlägga arbetsmarknaden och kunna se vilka grupper, som omfattas av försäkringen och vilka som lämnat den.
Jag vet inte bakgrunden till att Allianspartierna bestämt sig för denna "kontroll". Men det känns inte bra. Samhällets behov av statistik får inte tulla på individens rätt att utan samhällets insyn vara medlem i vilken förening man vill. Eftersom medlemsskap i en A-kassa kan spåras till vilken fackförening individen tillhör känns det som detta beslut riskerar att passera gränsen för integritetskränkning. Jag känner att jag måste ta reda på mer om bakgrunden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)