Förhindra brott bland unga; Kommunalt bokslut

Arbetsveckan började med en föredragning kring hur socialtjänst, skola och polis ska samarbeta för att förhindra brott bland unga i kommunen. Ett åtta-punktsprogram finns, som ska diskuteras vidare inför beslut i kommunstyrelsen.
Det är bekymmersamt att brottsligheten sprids allt längre ner i åldrarna. Så unga som tio-, tolvåringar är föremål för polis och socialtjänst på grund av kriminell verksamhet. De vanligaste är skadegörelse och mindre stölder.
Folkpartiet har under våren tagit fram ett program, som ska behandlas på höstens landsmöte. I stora delar behandlar också det frågan om unga brottslingar och vad samhället i form av polis och socialtjänst måste kunna få göra. En punkt som nämns är att polis och socialtjänst borde finnas under samma tak. Till viss del har det varit så i Linköping tidigare. Två socialsekreterare jobbade hos polisen och var en garant för snabb kontakt polis-socialtjänst. Enligt polisen fungerade detta mycket bra. Av någon anledning har de tagits bort. Jag vet inte varför. Jag efterlyste på dagens möte ett svar. Det finns säkert anledning för mig att återkomma både om kommunens program och folkpartiprogrammet.

Resten av dagen har gått till att förbereda inför kommunfullmäktige imorgon. Då ska bokslut för 2008 behandlas. För "min" nämnd, omsorgsnämnden, har det gått bra även detta år. De flesta mål är uppfyllda, ekonomin hyggligt bra även om en social budget alltid skulle behöva vara större. Brukarenkäter i höstas visade att berörda Linköpingsbor anser servicen ha god kvalíté även om det finns mer att göra även här.
Oppositionen lär väl gnöla i morgon. Men det är ju deras uppgift. Hittills under mandatperioden har socialdemokraternas kritik mest handlar om sådant som de själva inte prioriterade under de tolv år de hade ansvar.

Sänk straffmyndighetsåldern och ge unga en chans att bryta den kriminella banan i tid

Idag skriver Corren om en 14 åring, som begått - och begår - brott, en del av dem allvarliga. Eftersom han inte är straffmyndig så är det socialtjänsten och inte rättsväsendet som har ansvar för att hans brottsliga bana bryts. Och detta har socialtjänsten inte lyckats med. Utredning får nu visa varför. Men reportaget väcker på nytt frågan om huruvida straffmyndighetsåldern bör sänkas från nuvarande 15 år. Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson väckte den frågan för några år sedan. Bakgrunden var just signalerna om att för vissa ungdomar - inte många men ändå - räcker inte de insatser som står till buds inom socialtjänstens ram för att förhindra fortsatt brottslighet. Att ge polisen möjlighet att utreda brotten kompletterad med kraftfullare åtgärder från samhällets sida skulle vara till gagn för den unge genom att vägen på brottets bana skulle hejdas i tid. D v s innan den unge begått så grova brott att han/hon riskerar att leva sitt liv som kriminell. Avsikten med fp-förslaget var således inte att sätta 14-åringar i fängelse. Men det blev tidningsrubrikerna, tyvärr. Debatten blev mycket osaklig och för de unga, som skulle varit hjälpta med en annan lagstiftning, saknas forfarande de samhällsinsatserna. När nu Peter Althin som känd brottsmålsadvokat aktualiserat frågan kan kanske debatten starta igen. Oavsett debattnivån bör regeringen utreda förutsättningarna för ett sådant förslag. Framförallt för att ge de mycket unga, som spårat in på fel väg, en chans att bryta den banan innan de - med samhällets goda minne - förstört sin framtid.