tisdag 4 mars 2014

Bristande tillgänglighet = en form av diskriminering!

Igår måndag lämnade regeringen ett förslag till Lagrådet som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska ses som diskriminering. Ett efterlängtat förslag som Folkpartiet drivit i åratal. Många, inklusive jag själv, har deltagit i tillgänglighetsmarscher varje år med krav på en sådan lagstiftning. De senaste åren har ett stort antal personer från funktionshinderrörelsen manifesterat utanför Riksdagshuset på torsdagarna med samma krav.

Lagförslaget som förhoppningsvis blir lag från och med den 1 januari 2015 är ett ytterligare steg mot ett samhälle som värnar om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor.

Att bristande tillgänglighet blir grund för diskriminering handlar om att öka friheten för den enskilde i vardagen. Förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet föreslås gälla inom alla samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen t ex utbildning, hälso- och sjukvård samt varor och tjänster.

Dock föreslås vissa undantag. Jag vet att Erik Ullenhag som ansvarig minister och övriga folkpartikamrater i regeringen har gjort ett fantastiskt arbete för att få till stånd ett lagförslag trots moderat motstånd. Även om det nu kommer att finnas vissa undantag så kommer Sverige från och med nästa år att ha en lagstiftning som reglerar att otillgänglighet klassas som diskriminering.

Det är ytterligare ett bevis på att det är endast med Folkpartiet i regering som reformer med avgörande betydelse för personer med funktionsnedsättning kommer till stånd i Sverige. Kom ihåg att det var under den folkpartistiske socialministern Bengt Westerberg som LSS med personlig assistans infördes. Och nu - ca 20 år senare - genomför en annan folkpartiminister, nämligen Erik Ullenhag, en reform med samma utgångpunkt d v s allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor.
Hur många sådana reformer har genomförts under alla år med socialdemokrater i regeringsställning?

Läs även andra bloggar på samma tema
http://rasmusliberal.com/2014/03/03/visst-ar-bristande-tillganglighet-diskriminering/
http://mariajohanssonblog.com/2014/03/03/3-mars-2014-ett-historiskt-datum-for-ett-tillgangligt-sverige/

tisdag 21 januari 2014

Härbärge öppnas i Linköping för EU-migranter

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om EU-migranterna, eller tiggarna på våra gator, som en del uttrycker det. Idag har kommunstyrelsen tagit beslut om bidra ekonomiskt till ett härbärge under vintern. Både härbärget och andra insatser som mat, kläder, möjlighet att duscha och att få rådgivning sker hos Stadsmissionen tillsammans med kyrkor i Linköping.
Ryttargårdskyrkan upplåter sin motionshall som sovsal under vintern, läs mer på Corren.

Precis som när socialdemokraternas tidigare partiledare Göran Persson varnade för social turism när de baltiska staterna kom med i EU, så tror en och annan att det ska välla in EU-migranter till kommunen när de får övernattningsmöjligheter. Det tror jag inte alls. Det är i sanning ingen lyxtillvaro för dessa rumäner, bulgarer m fl, som kommer till vårt land i hopp om att få ihop lite pengar till familjens försörjning i hemlandet.
Vad har de att berätta vid hemkomsten som skulle locka andra att resa hit?
De kan berätta att de fått en hyggligt bemötande, de flesta dagar lite mat, en varm dusch och under den kallaste tiden fått sova inomhus i en sovsal med många andra.
Men drömmen om ett jobb för att tjäna ihop pengar till familjen hemma, den drömmen gick inte i uppfyllelse i Sverige heller.

Som jag också skrev i mitt tidigare blogginlägg så måste påtryckningarna öka gentemot bl a Rumänien och Bulgarien att verkligen ta krafttag för att den egna befolkningen ska kunna försörja sig. I en artikel i DN idag skriver folkpartisterna Lotta Edholm och Erik Scheller att de insatser som självklart ska göras för de enskilda individer som tar sig hit, borde "faktureras" deras hemländer.
För det saknas inte möjligheter i dessa länder. T ex så har Rumänien inte utnyttjat mer än 20 % av tillgängliga medel ur den Europeiska socialfonden under den senaste sexårsperioden, enligt Edholm och Scheller.

måndag 13 januari 2014

EU-migranter i Sverige

Idag berättar SVT:s Rapport om "läger" i Stockholms utkant, där EU-migranter bor i förhoppningen om att få ett jobb i Sverige. Tyvärr blir oftast enda utvägen att sätta sig på gatan och tigga.
"Tiggare" från vissa EU-länder, eller EU-migranter som de bör benämnas, syns numera inte bara i storstäderna utan runtom i landet.
En del säger att detta är baksidan av den fria rörligheten. Men det är inte den fria rörligheten inom EU som är problemet. Problemet är att vissa länder som t ex Rumänien och Bulgarien inte tar ansvar för sina medborgare. Inga socialförsäkringssystem, inga jobb. Dessutom fruktansvärd diskriminering av framförallt romer.
Den fria rörligheten har gjort det möjligt för dessa utsatta människor att förflytta sig från vardagseländet i hopp om att kunna återvända hem med pengar till mat och husrum för sina familjer. Tyvärr blir resultatet sällan det man hoppats.

Även om den fria rörligheten i detta sammanhang sällan hjälper den enskilde så har omvärlden fått upp ögonen för vad som sker i vår närhet. Jag får ofta som kommunpolitiker frågor från Linköpingsbor som undrar vad kommunen gör för att hjälpa. Stadsmissionen, kyrkorna och kommunen samarbetar kring ett nystartat Crossroads och förhoppningsvis kan ett härbärge öppnas under vintern.
Jag blir glad över att så många kommuninvånare uttrycker att de är stolta över att kommunen hjälper dessa människor i stället för att försöka förbjuda dem att sitta på gatorna. Endast Sverigedemokraterna har i kommunfullmäktige föreslagit förbud. De påstod i debatten att de hade Linköpingsborna bakom sig men det betvivlar jag starkt. Några få kanske men absolut inte en majoritet.

Många undrar också vad gör Sverige som medlemsstat i EU och vad gör EU-politikerna. Det görs en hel del från EU:s sida men det får inte effekt på grund av framförallt korruption i de länder som berörs. Thomas Hammarbergs artikel i gårdagens DN visar att det behövs betydligt kraftfullare åtgärder. Enskilda medlemsstater som t ex Sverige skulle också kunna utöva starkare påtryckningar.

Den 25 maj röstar vi om vilka parlamentariker som ska företräda oss i EU-parlamentet de kommande fem åren. Ställ frågor till partiernas kandidater om vad hon/han tänker göra för att EU-migranterna ska slippa denna förnedrande tillvaro och i stället ges möjlighet att skapa ett drägligt liv i sitt eget hemland.



torsdag 9 januari 2014

Brist på källkritik

Många media har fått fejkade mail med s.k. nyheter. Det är illa nog. Men än värre är att många mottagande medier har publicerat de s.k. nyheterna utan att kolla sanningshalten. Det är fruktansvärt illa!
Dock - efter att under juldagarna läst boken "Lögnen om Koppargården" av Cecilia Stenshamn så borde jag inte bli förvånad över bristen på källkritik i medierna.

tisdag 7 januari 2014

Östgötskt primärval inför EU-valet

Folkpartiets länsförbund i Östergötland genomförde i kväll det första primärvalet någonsin inför det kommande EU-valet den 25 maj. Både östgötakandidater och kandidater från andra delar av landet deltog som Cecilia Wikström, Jasenko Selimovic, Erik Scheller m fl.
Ett 70-tal folkpartister (Corren skriver 50-tal men det är snålt räknat) från länet fick tillfälle att ställa frågor under minglet och sedan lyssna på treminuters presentationer.
Vid omröstningen vann Cecilia med Jasenko som god tvåa och Erik Scheller som trea.

Idén om primärval kom från länsförbundets ordförande och riksdagskandidat Mathias Sundin efter hans erfarenheter från studieresor under valkampanjer i USA. Och var skulle väl demokratin förnyas om inte i Östergötland där rösträttsrörelsen föddes. Och för den som inte vet varför FP har blåklinten som partisymbol så är den Östergötlands landskapsblomma.

Ett uppskattat arrangemang med god mediabevakning http://www.corren.se/ostergotland/folkpartister-vill-ha-cecilia-wikstrom-kvar-6684756-artikel.aspx
och en bra start på supervalåret 2014.

söndag 17 november 2013

I samband med Folkpartiets landsmöte har jag tillsammans med två partikamrater, Maria Lundkvist-Brömster riksdagsledamot och Maria Johansson tidigare DHR-ordförande, skrivit en debattartikel om nödvändigheten av att reformera LSS. Vi har fokuserat på personlig assistans, som har urholkats på grund av ett antal prejudicerande domar.
Att flera andra delar av LSS inte heller alltid fungerar enligt grundintentionerna behöver också diskuteras vidare. Läs artikeln.

Hög tid att värna och utveckla LSS
                                                
LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade drevs igenom för 20 år sedan av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg. Reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Men genom politiska beslut och genom förändrad rättspraxis har bedömningarna blivit allt snålare. Senast häromkvällen avslöjade Kalla Fakta i TV4 hur kommuner skickar handläggare på kurs i att formulera avslag på ansökningar om assistans.
Nu är det hög tid för en ny funktionshinderreform för ökad delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.
För det första behöver lagen förtydligas med fokus på rätten till att vara förälder, att ha ett arbete och leva ett jämlikt liv. Regeringsrättens domar i flera fall om personlig assistans är inte i linje med hur vi i Folkpartiet vill att lagen ska fungera.
För det andra måste valfriheten förstärkas. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Inte ens de partier som normalt sett är motståndare till valfrihet ifrågasätter att man ska få välja vem som ska utföra personlig assistans. Men när det handlar om daglig verksamhet och LSS-boenden erbjuder många kommuner bara sin egen verksamhet. Även här borde valfrihet vara en självklarhet!
Och för det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas, och alla system behöver kontrollfunktioner. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Det har förekommit att kriminella nätverk tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag, samtidigt som de grovt vanvårdat människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in duschen och räkna minuter. Det är också viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen, än att jaga timmar hos enskilda assistansberättigade.
Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati! Hur ofta omprövningar ska ske bör vara avpassat efter den enskildes behov och förutsättningar. Och när negativa beslut fattas, kan den enskilde behöva tid att ställa om. När någon överklagat bör neddragningen kunna skjutas upp tills beslutet prövats i domstol.
I debatten påstås ofta att personlig assistans är dyrt. Men vad är alternativet? Innan LSS infördes levde många i passivitet på institutioner. De kan i dag vara entreprenörer med hundratals anställda, skådespelare, politiker eller helt enkelt aktiva och närvarande föräldrar tack vare LSS och personlig assistans. Det är en reform som vi ska värna och utveckla.

 

måndag 11 november 2013

Upplysningskampanj behövs kring grundtankarna bakom svensk handikappolitik!

TV4 programmet Kalla Fakta visade igår inslag om ett företag, som tydligen säljer utbildning kring bl a LSS-lagstiftningen. Köpare skulle vara kommuner runtom i Sverige. Inslaget beskrev hur kommunalt anställda LSS-handläggare och chefer fick lära sig hur man bäst motiverade avslag på ansökningar om LSS-insatser från personer med funktionsnedsättning. Programmet, som det sändes, redovisade ett raljerande över sökande och deras "krav" på LSS-insatser.
Jag känner mig väldigt illa berörd över den människosyn som detta program gav intryck av.
Jag känner många personer med grava funktionsnedsättningar som kämpar för att med hjälp av LSS kunna leva så likt andra som det bara går trots sina funktionsnedsättningar. Jag känner också föräldrar som, precis som den mamma som intervjuades i programmet, sliter för att ge sitt funktionshindrade barn ett värdigt liv och en bra barn-och ungdom.
Det är lätt att instämma med inlägget i DHR-bloggen.

Jag vet att LSS uppfattas som en dyr lagstiftning både av kommuner och företrädare för staten. Men priset måste ställas i relation till vad alternativet är. Att människor med omfattande funktionsnedsättningar kan vara delaktiga i samhället, utbilda sig, ha ett jobb och vara föräldrar är inte bara humant. Det är också lönsamt samhällsekonomiskt. Varje individ som kan känna mening med livet, försörja sig själv helt eller delvis och delta i och bidra till samhällsutvecklingen genom föreningsliv, politik etc har bättre möjligheter att upprätthålla en god hälsa.

Sverige behöver en upplysningskampanj/utbildning på temat: Grundtankarna bakom svensk handikappolitik. Det har gått mer än 20 år sedan dessa lades fast. Sen dess har nya politiker, nya chefer inom stat och kommun, nya handläggare, ja nya generationer överhuvudtaget tillträtt/växt upp. Det är dags för Sverige att påminna sig om de värderingar som ligger till grund för dagens lagstiftning på funktionshinderområdet!