Sex veckor efter valet

När de första reflektionerna över valutgången (min blogg 16 september) tonat bort har vardagen fyllts av konsekvenser av valresultaten lokalt och regionalt. Och så förstås häpnaden över den nya finansministerns absurda påståenden om "tomma lador". Inte ens Finanspolitiska rådets tillrättavisning fick Magdalena Andersson (S) att sluta påstå detta.
Om det hade funnits någon sanning i hennes uttalanden borde då inte hon och S-MP-regeringen avstått från att ösa ut pengar på nya statliga utgifter i miljardklassen?

Själv har jag bara hunnit kolla lite grand på några få områden i den lämnade budgetpropositionen. Jag ser att löftet om ökat stöd till funktionshinderorganisationerna redan är brutet. Överhuvudtaget svaga skrivningar kring LSS-området och personlig assistans. Förvånansvärt eftersom Miljöpartiet gjort tydliga utfästelser tidigare. Men det var i opposition det!
Den äldreutredning som Alliansregeringen tillsatte i början av året och som kommit ett bra stycke på väg läggs ned rakt av! Där fanns bland annat uppdraget att se hur socialtjänstlagen skulle kunna förtydligas för att öka den enskildes möjligheter att påverka val och omfattning av hemtjänst utan att behöva utredas på socialkontoret. Är ju ändå väl att LOV (Lagen om Valfrihet) behålls vad gäller hemtjänst. Däremot avskaffas vårdvalet på sjukvårdsområdet. Och det redan den 1 januari nästa år, alltså om två månader!

Av löftena om sänkt skatt för pensionärer blev heller inte så mycket. Tydligen inte särskilt prioriterad när valrörelsen är över. Målet är inte ens att utjämningen ska ske under den kommande mandatperioden. Nu nämns år 2020. Däremot är man snabb med att ta bort det extra jobbskatteavdraget för oss som jobbar efter 65. Det ger inga effekter enligt finansminstern. Så att människor både håller sig friska längre, i vissa fall kanske senarelägger delar av sitt pensionsuttag och bidrar med arbetade timmar för välfärdens finansiering det har inget samhällsekonomiskt värde, tydligen. Att (MP)s mål är att människor ska jobba så lite som möjligt är ju väl känt. Men att (S) anammat idén är märkligt. Särskilt i tider av allt större behov av finansiering av välfärden.
Men det finns också en annan faktor bakom denna förändring. Tittar man på vad det minskade skatteuttaget för pensionärer med lägst pension kostar (1,98 mdr) och jämför det med statens inkomst av att ta bort jobbskatteavdraget för pensionärer (1,55 mdr) så kan man konstatera att det handlar om en omfördelning inom pensionärskollektivet. Bostadstillägen för pensionärer höjs. Men samtidigt höjs också högkostnadsskyddet vilket gör det dyrare med läkarvård och mediciner. Eftersom många äldre har behov av både läkarvård och läkemedel så kan också detta betraktas som en omfördelning.

Jag skrev i början av detta inlägg att vardagen efter valet varit fylld av konsekvenserna av lokalt och regionalt valresultat. I Linköping förlorades Alliansmajoriteten på grund av framförallt moderaternas tillbakagång. Men även folkpartiet tappade mandat. Dock bara ett. De röd-gröna (S,MP,V) fick ett mandat mer än Allianspartierna, vilket innebar en vågmästarroll för SD. Efter mycken vånda beslutade FP att tacka ja till inbjudan till samtal med socialdemokraterna och miljöpartiet. Och nu har ett gemensamt "regeringsprogram" formats, där FP fått med mycket av partiets prioriterade valfrågor framförallt vad gäller jobb och skola.
I regionvalet blev det också förlust för den styrande konstellationen, dock inte för FP. Där har nu bildats ett majoritetsstyre bestående av FP, C, MP och S.

Många omprövningar har fått ske efter 2014 års val för att kommuner och landsting/regioner ska kunna styras de kommande fyra åren. Blir en intressant mandatperiod ur många perspektiv.

Ett obegripligt valresultat

Två dagar har gått sedan valdagen den 14 september. Två dagar av diskuterande och försök att förstå hur det kunde gå som det gjorde. En framgångsrik regering förlorar medborgarnas förtroende till förmån för en "röd-grön röra". Och Sverigedemokraterna (SD) får 12,9 procent, vilket motsvarar nära 450 000 nya väljare sedan förra valet 2010.
2010 var det lätt att förklara deras framgång med den främlingsfientliga politiken. Och den har säkert spelat stor roll för många som röstat på partiet även i detta val. Men är det verkligen så illa ställt i Sverige att 12,9 procent av väljarkåren är rasister eller åtminstone främlingsfientliga? Jag vill inte tro det. Vartefter intervjuer med väljare finns i dagstidningarna kan man se att missnöjda pensionärer tycks vara en del av väljarkåren. Det handlar om den s.k. pensionärsskatten, det handlar om uppfattade brister i äldreomsorgen. (SD) lovade att både minska skatten och att ge mer pengar till äldreomsorgen. Och finansieringen? Ja, förstås, minskad invandring. Men är det så enkelt att "bara" minska invandringen så frigörs pengar till annat i statsbudgeten? Vad händer med de personer som redan fått asyl och nu pluggar svenska och söker jobb? Och med deras barn som börjat skolan i Sverige? Och med de ensamkommande flyktingbarnen/-ungdomarna? Ska de återförvisas till sina forna hemländer för att "bli hjälpta på plats" som Jimmie Åkesson tjatat om under hela valrörelsen som exempel på att (SD) inte alls har något emot flyktingar.

Nog skrivet nu om (SD) för den här gången. Lär finnas anledning att återkomma till dem under den kommande mandatperioden.

Alliansregeringen fick alltså inte förnyat förtroende. Alla partierna förlorade. Moderaterna allra mest. Men valresultatet för mitt parti, Folkpartiet, är också bedrövligt. Ett otroligt arbete under åtta från partiledare Jan Björklund och många andra för att få för Sverige nödvändiga skolreformer på plats belönades med en valförlust på 1,7 procent. Varför? Ja det får valanalysen utvisa men kanske kunde tempot varit några lägre så att implementeringen underlättats. Kanske något mindre kaxighet och något mer lyssnande. Goda intentioner till trots - genomförande av nödvändiga förändringar
i den omfattningen som skett och sker behöver ske i takt med den yrkeskår som ska genomföra dem.
Och så den olycksaliga PISA-rapporten i våras! Och den sanslöst ohederliga debatten som följde därefter. ALLA visste att rapporten avspeglade de elever som lämnade grundskolan våren 2012. Men debatten fördes som om eleverna gått hela sin skoltid under Jan Björklunds tid som skolminister. Särskild fräcka var socialdemokrater och miljöpartister. Tyvärr kommer de att kunna ta åt sig äran av de sannolikt bättre resultaten i nästa PISA-undersökning eftersom de nu tycks bli regeringspartier under kommande fyra år.

Hur gick det då för Folkpartiet i min hemkommun Linköping? Ja, trots en mycket aktiv valrörelse ända sen i våras inför EU-valet och nästan utan uppehåll till valdagen den 14 september så blev resultatet inte vad vi hoppats. Som det ser ut i dagsläget så tappar vi ett mandat i fullmäktige.
Även här tappade (M) och Alliansen och (SD) fördubblade från 3 till 6 mandat. Men det är mycket jämnt och än är inte alla röster sluträknade.

Fåniga bortförklaringar av (SD)

Idag har ytterligare sju företrädare för Sverigedemokraterna uteslutits och/eller tvingats lämna uppdrag. Återigen är svaret från partisekreteraren att partiet inte står för sådana åsikter som dessa företrädare vräker ur sig i olika medier. Ibland öppet och ibland anonymt.
Men hur kommer det sig att främlingsfientliga personer återfinns främst hos (SD)? Ja, självklart därför att de uppfattar att deras åsikter stämmer överens med partiets och söker sig dit. Än starkare i den tron blir de förstås när de kan vara medlemmar och till och med bli kandidater på partiets valsedlar samtidigt som de skriver och uttalar sig grovt kränkande om framförallt människor från andra länder, människor med annan hudfärg och med annan religion. Uteslutningen sker ju först när de avslöjas av media.

Duell igen

Återigen en s.k. duell i politiken inför valet nästa söndag. Duellanterna var Reinfeldt och Löfven. Något nytt? Nej. Någon fördjupning av tidigare frågeområden? Nej.
Men SVTs journalister fick arrangera ännu en "match". Förhoppningsvis tittade ett antal väljare som inte sett tidigare duell eller match - eller varför inte använda beteckningen "debatt"- så att timmen bidrog till att öka medborgarnas insikter om vad (M) och (S) vill med Sverige.
Läs gärna dagens artikel på SvDs Brännpunkt om hur media försöker göra valdebatter till underhållning. Nu tycker jag inte att den kritiken är berättigad vad gällen kvällens debatt. Förutom inledningen med nedräkningen.

Ett trovärdigt valmanifest

Idag fick väljarna tydligt besked från Allianspartierna om vilken politik som kommer att föras för Sverige om nuvarande regering får fortsatt förtroende den 14 september. Socialdemokrater med Löfven och Andersson i spetsen fnyste förstås. Men vad är deras alternativ? Ja, Löfven sa igår i SVTs utfrågning att han och socialdemokraterna söker förtroende för sin politik med extra betoning på sin politik. Ja visst, varje parti presenterar vilka frågor man anser viktiga. Det är ju så väljarna kan avgöra vilken styrkeposition de vill ge partierna i en kommande regering. Men det innebär inte att inte en gemensam regeringspolitik bör visas upp för väljarna före valdagen.
I det röd-gröna alternativet vill nog väljarna veta i vilken omfattning miljöpartiets försvarspolitik eller energipolitik får genomslag. För att nämna några av alla de viktiga framtidsfrågor som de båda partierna är oense om.

Allianspartierna har alltså presenterat sitt valmanifest. Här syns tydligt hur partiernas olika prioriteringar fått genomslag. Drygt 50 % av de 13 miljarder som manifestet innehåller avser utbildningsområdet. Också på andra områden som integration och socialpolitik lyser socialliberala värderingar igenom. Bra förhandlat av Jan Björklund, övriga FP-ministrar och deras medarbetare.

I stället för att räkna upp alla delar hänvisar jag till Jan Björklunds nyhetsbrev här.

Läs också Rasmus Jonlunds blogginlägg.

Kris, kaos och nyval om de rödgröna vinner valet

Socialdemokraternas partiledare i SVTs utfrågning: Höjning av restaurangmomsen kommer inte att innebära färre jobb i branschen. De ungdomar och andra som fått jobb (ett antal 1000) när Alliansregeringen sänkte denna moms blir inte arbetslösa eftersom de utför ett arbete, de slår inte dank. Hur tänkte Löfven?
Att kanske restaurangen tappar kunder om det blir betydligt dyrare att gå på krogen och därmed minskad lönsamhet som i sin tur betyder färre anställda vill inte Stefan Löfven (S) erkänna. Naturligtvis förstår han, som gammal fackföreningsföreträdare att färre kunder leder till färre anställda i företag. Han fick till något om att med fler i arbete så kommer fler ha råd att gå på krogen. Oavsett kostnaden uppenbarligen.

Intressant också att allt som socialdemokrater och miljöpartiet inte är ense om, om de bildar regering, tycks Löfven tro att han kan skriva propositioner på egen hand och sen få igenom genom att ha förvissat sig om majoritet i riksdagen. Rent tekniskt är det väl möjligt men det är ju väldigt respektlöst uttryckt inför en eventuell regeringsbildning.
Att (MP) skulle acceptera ett sådant förhållningssätt i alla de stora frågor där de båda partierna har nästan helt motsatta åsikter är inte sannolikt.

Att (V) skulle bli ett problem för Löfven är knappast troligt. Jonas Sjöstedt har redan "sålt" eventuell makt i och med de uttalanden han gjort de senaste dagarna. En gång i historien har (V) fällt en s-ledd regering. Det var under Lars Werners tid och det handlade om strejkrätten.

Men även om Vänsterpartiet redan börjat backa på sina krav så är det däremot mycket sannolikt att en eventuell regering med (S) och (MP) inte blir långlivad. Kris, kaos och nyval väntar om hörnet om olyckan är framme den 14 september.

Sverige bör söka medlemsskap i Nato

Häromdagen bloggade jag om försvarpolitiska debatten i Linköping, där NATO frågan diskuterades. FPs representant i debatten, Allan Widman, berättade då att Folkpartiet länge tyckt att Sverige bör bli medlem i NATO. Idag skriver partiledare Jan Björklund (FP) om detta i sitt Nyhetsbrev.